Lussekattsbak

Natten på sjukhuset var sådär, Ludvig vaknade några gånger för att gå på toaletten men det var okej. När han sen vaknade i morse så var han inte på så bra humör och idag har han haft ganska ont. Eftersom han har svårt att säga var det gör ont så får vi bara gissa. Just nu är det rumpan han har ont i, han säger att det kliar och att det känns som om han behöver bajsa så helt ärligt vet jag inte hur många gånger jag har asat in Ludvig med droppställning och sladdar in på toaletten och sen kommer det ändå inget.

Läkaren kom in precis lagom till när Ludvig var arg och hade ont, han satt på toaletten. Jag visade hans bröst, jag har tyckt att det har sett konstigt ut när jag har duschat honom, helt rödflammig i huden. När jag nu visade det så sa läkaren att det såg ut som om GvH:n är tillbaks. Nu har de sänkt steroiderna och det kan vara orsaken till att det blossar upp igen. Suck, kan vi inte få vara glada någon dag, tänk vad skönt det hade varit om de någon dag sa något positivt och att det höll i sig. Det var även blod i urinet idag igen så då fortsätter vi med lika mycket dropp och katetern får sitta kvar. Idag har det även kommit mycket slemhinnor i slangen och det är ytterligare en anledning till att de behåller katetern, tänk vilka smärtor det hade varit om de skulle komma ut den vanliga vägen.
Har inte besvären och blodet försvunnet till nästa vecka så ska de göra ett nytt ultraljud på blåsan och njurarna för att se så inga förändringar har skett där.
Jag frågade om övriga värden och läkaren säger att hans värde är kanonbra, han har haft snabb återhämtning där och det är bra men GvH:n är inte bra. Läkaren kom tillbaks en gång till för att se, kliade sig i huvudet och sa att han måste tänka för det finns lite olika alternativ. Han kom tillbaks efter en stund och sa att vi skulle testa en salva i första läge, fungerar inte den måste de byta medicin, den som sänker hans immunförsvar. Det tråkiga med den är att den tillhör samma grupp som de tabletter som gjorde att han förändrades men förhoppningsvis har inte den riktigt lika starka biverkningar om vi nu behöver byta.


Kristian och Nora kom lagom till kaffet klockan två och barnen lekte och kivades lite och så fikade vi. Jag och Nora körde hem vid tre eller vi skulle köra då men vi mötte en som vi stod och prata med nere i foajén. De var också tillbaks efter utskrivning och vi säger samma sak, när ska det ta slut. Det ena avlöser det andra och oftast känns det som är det biverkningar av medicinerna som är orsaken till följdsjukdomarna.

Vi åkte och handlade lite och jag måste säga att Nora är grymt duktig, när vi kom in i affären så ställer hon sig vid godiset och tittar och så säger hon, jag bara tittar godis. Hon gjorde det också, bara tittade där medan jag yrade omkring och letade upp vad vi skulle ha.
När vi kom hem skalade vi potatis och satte in kyckling i ugnen och sen passade vi på att slänga ihop deg till lussekatter. Det är ju advent i helgen och det är ganska mysigt om vi kan fira det tillsammans på sjukhuset med hemma bakade lussekatter. Jag har alltid sagt att baka är terapi för mig men idag var det inte det för jag hade en klåfingrig dotter som var med och hon tog allt som hon kom åt och så kommenterade hon varje ord jag sa men till slut blev vi ändå klara.

Visst ska julen vara en mysig tid med en viss stress om att man ska hinna med allt. Jag tänkte när vi blev utskrivna, wow vad mycket vi ska hinna med. Baka, göra julgodis, pyssla och ja allt sådant som man sällan hinner med när man jobbar och har små barn. Tji fick jag, vi blev ju inskrivna igen och det känns som det är ett evigt stressande och farande fram och tillbaks. Som sagt vi vet ju inte hur länge vi kommer att stanna, än så länge har vi inte sett några framsteg och på måndag är det två veckor sedan vi blev inlagda denna omgången. Jag och Nora får pyssla, baka och göra godis de kvällar jag är hemma. Hon tycker det är kul att vara med i köket så det underlättar att göra något sådant med henne.
Lagom nattad till Idol blev Nora och sen slängde jag mig i soffan och slötittade på det.