Bättre humör

Då var jag tillbaks på sjukhuset och Kristian fick åka hem och rå om Nora. Jag lämnade Nora hos farmor innan jag körde.

Ludvigs humör har varit mycket bättre idag, det var säkert medicinen som gjorde han till det monster han var. Idag har vi kunnat vara ute i köket och ätit, han har varit på lekterapin och de var nere i ljusgården när jag kom. Han har ätit som en häst, kan vara medicinen som han får mot GvH:n som ger hungerkänslorna. Han skriker inte när han kissar och ja det börjar bli den "vanliga" Ludvig igen, han busar o skojar. Synen o hörseln är väl inte på topp men det kan vi leva med, han kommer att hitta egna lösningar så småningom. Jag pratade med psykologen idag för hon skulle egentligen träffa Ludvig på torsdag men nu får vi vänta tills vi är hemma igen men hon sa samma sak, bara vi får tillbaks honom, att det går att nå honom då är det också lättare att jobba med honom.

Nu innan middagen spelade jag och Ludvig memory med pippi, jag tog bara en tjugo kort för att han inte skulle tröttna så fort. Det gick ganska bra, hans koncentration är inte på topp men vi försökte i varje fall och han berättade glatt där ute att vi hade spelat och att han hade vunnit. Ett stort steg i rätt riktning.

Läkaren var inne och tittade på Ludvigs hud, prickarna börjar ge med sig, avföringsprovet har det inte kommit svar på men det får vi säkert reda på imorgon. Hans trombocyter hade sjunkit och sjunker de mer till imorgon måste de ta prov på hans benmärg för att se att det inte är ett virus som har satt sig där.
Vad sa jag för ett tag sedan, det kändes som om allt hade gått för bra, för snabb återhämtning och jag undrade när raset skulle komma. Det hade ju inte behövt komma men ett litet bakslag blev det allt nu. Det enda vi kan göra är att vänta och se vad de säger imorgon.

Ni som undrar över bilderna som jag la in i ett tidigare inlägg, de är tagna i lördags när vi var på lekplatsen så det var innan vi åkte in igen så alla ni som trodde att vi var hemma igen, tyvärr det är vi inte. Vi är inlagda och vi vet inte hur länge vi stannar här nu, vi tar en dag i taget.