Ludvig vaknade vid fem tiden i morse och ville inte sova själv i sin säng för han kände sig ensam. Eftersom han inte får sova i samma rum som blommor, noggrant med nybäddad säng, infektionsrisk osv så ville vi gärna att han stannade i sitt rum så efter mycket kämpande och skrikande från hans sida så slutade med att jag la mig i hans säng tillsammans med honom. Kommentaren då var, här är för trångt. Undrar om han brydde sig någon gång när jag sa det när han låg inne hos oss :-) fast det är inte samma sak. Han somnade till slut och vaknade sen strax innan åtta.
Det har varit ett evigt tjatande om att dricka idag också, han vill inte gärna dricka, tror vi bytte sort fyra gånger innan han till slut drack en mugg.
Jag körde till Mobilia och köpte två backar, en back med vatten och en back med läsk. Tänkte om jag köper sockerdricka så kanske han dricker för det drack ju Emil. Två klunkar sen var inte den god längre. Undrar egentligen hur det går imorgon när vi ska till Lund, om vi blir utskrivna eller om de tycker vi är kassa föräldrar som inte kan få vårt barn att förstå varför han ska dricka.
Kristian körde och lämnade vår bil för service, kamremsbyte som är så billigt :-) och då passade jag och Nora på att baka Cupcakes, glasyren gjorde jag när Kristian kom hem och medan han gick ut en runda med barnen.
Imorgon kommer svärmor och svärfar hit vid sju-tiden för dels behöver vi låna bil så vi kommer till Lund och sen behöver vi barnpassning eftersom vi ska vaccineras. Vi sa att vi kör till Lund så fort vi kan imorgon bitti så proverna hinner bli klara innan lunch. Det är fantastiskt vad fort det går efter de har tagit blodprover, inom några timmar har de svar på ganska många saker. Vi håller våra tummar för att allt är okej och att vi blir utskrivna.
Som jag sa till grannen tidigare idag så är det skönt att ha hela familjen hemma samtidigt som det är mycket påfrestande och jobbigt stundvis. Det känns i mellan åt som om vi har två små barn här hemma, saker som Ludvig har klarat utmärkt tidigare gör han inte nu, vet inte om det är av bekvämhet eller om det är som han inte kan. Han är förvirrad när han går omkring här hemma, har svårt att mäta avstånden, svårt att hitta ljusknappar på toaletten, missar trösklarna osv. Nora klipper till Ludvig flera gånger per dag, när Nora ska krama honom tappar han balansen, när han går i trappor måste vi vara beredda så han inte missar trappsteg eller tappar balansen och samtidigt måste vi ha koll på Nora som är överallt, klättrar upp på bord, tar allt hon ser, går själv i trapporna om vi glömt grinden så när klockan är åtta på kvällen och barnen ligger i sina sängar då kan vi sätta oss ner och koppla av. Här är säkert en del som läser och tänker, det är väl inget konstigt med aktiva barn eller att man måste ha full koll på dem men för oss som alltid har haft väldigt lugna barn innan så är det allt lite konstigt. Det jobbiga är ju också det här med Ludvig, att han är så inne i sig själv, skriker han inte för att det inte går som han vill (och då menar jag skriker hysteriskt) då går han mest runt och man kan inte prata med honom. Det är väldigt få konversationer man har med honom. Där kan man verkligen kalla att man har envägskommunikation :-)
Nu ikväll kom Charlott och lämnade present till Nora eftersom hon har fyllt år.
Ååååå stort stort tack för de minuterna jag fick se er och lämna lite present om några dagar i efterskott.:) Tror inte lilla prinsessan misstycker ändå och hoppas hon får stor glädje av det!
SvaraRaderaVet inte hur man ska förklara att man känner sig nu.......ni lever med detta ni går igenom var dag men själv givetvis chock att se den lilla fullt speedade snacksaliga kille som vi sett under alla år, nu lite i sin bubbla, men som jag sa: En liten tillfällig bubbla som vi alla tror och hoppas snart kommer spricka ut i positiva saker sen när all medicinering trappas ner och allt sakta om en ett tag till går tillbaka mot nåt lite mer normalt för er.
Förstår även det du sa och skriver om att klart mkt svår omställning för er nu med allt ni får göra som gjort sig själv innan.
Vi håller nu alla tummar och tår för er att ni får bli utskrivna från im.
Å som sagt det med bilservice och kamremmar aldrig kul saker men som Karlsson säger: Det är ju värdsliga saker i förhållande till annat.
Som sagt åter igen tack för det lilla idag men gjorde mkt mer gott i hjärtatbatt bara få se er.
Många många varma kramar om än på ditstans
Fam Fåhré
Håller våra tummar imorgon på att alla prover är bra . Så Ludvig äntligen får komma hem permanent och ni får vara tillsammans som en familj igen .
SvaraRaderaNi är helt underbara föräldrar till era barn.
Stora kramar ifrån Farbror , faster och kusinerna
Hoppas att allt har gått bra idag!
SvaraRaderaSjälvklart förstår väl alla att det inte är någon dans på rosor att få hem en konvalescent?? Även om det är jobbigt att vara på sjukhus så ställer de ju upp med en hel del service, som att ta hand om tvätt av lakan och sådant + att de väl kan övertala Ludvig lite lättare i vissa lägen.
Och jag tror att alla tycker att ni är fantastiska föräldrar även om ni inte kan få en envis 5-åring till att dricka. Ni är värda allt beröm!
Får Nora gå på dagis, eller är ni rädda att hon kan ta med sig smittor hem? Klart att hon spelar ut - allt som har pågått har säkert påverkat henne också.
Berätta lite om vad det innebär för Ludvig att leva med sin nya benmärg, när du har tid! Vad är det ni behöver tänka på extra/anpassa? (bra för oss att veta också när vi ska träffas nån gång fram över.)
Hoppas att ni får en lugn och härlig helg!
Kramar från Karin