Trettiosjätte dagen- permission över dagen

Ludvig vaknade redan vid 6-tiden och tyckte att det var morgon men jag fick han till att ligga kvar till lite i sju. Humöret var dåligt direkt när han vaknade och det blev bara värre allt efter tiden gick. Han skrek sig igenom hela frukosten, låg på golvet i köket och skrek och sparkade vilt. Han ville inte ha frukost, han hade ont i ryggen, han hade ont i benen, näsan rann, ont i rumpan, han var hungrig, han var inte hungrig, han ville dricka, han ville inte dricka, ja ni förstår säkert själv vilken sorts morgon det var.
Han pratade eller rättare sagt snörvlade hela förmiddagen att han skulle hem idag, jag försökte förklara för honom att det beror på vad doktorn säger. Själv insåg jag att vi inte skulle få komma hem eftersom han dricker så dåligt och att urinet fortfarande är så koncentrerat. Försökte förklara för honom att om han dricker så gör det mindre ont och han kommer fortare hem. När jag hade sagt det 20 gånger och han bara sa ööhh varje gång gav jag upp, han hör inte eller rättare sagt förstår inte vad jag säger. Om det sen beror på att han har tankarna någon helt annanstans eller om det är sjukdomen som har satt sig på hörseln. Vi vet ju att det är ett av teckna, hörselintrycken. När klockan var 10 så hade han skrikigt sen 8, då tog jag på honom overallen och gick ut en runda, dels för att lugna mitt eget hjärta som gick på högvarv och dels för att skona resten av avdelningen och för att avleda Ludvig.
Vi var bara ute drygt en kvart för Ludvig blev ganska fort trött och det blåste så det var jobbigt för hans ögon och när vi kom upp berättade han för personalen att vi hade varit ute och letat efter snö :-) Tråkigt nog var där ingen snö, mest regn o blåst.
Läkaren kom in, berättade att en ny remiss har skickats till tandhygienisten eftersom den andra inte hade kommit fram, sjukgymnasten var ledig idag och kommer upp till oss imorgon och att det är skickat en remiss för njurarna och urinblåsan eftersom han fortfarande har problemen. Det kan vara ett virus på gång men det har inte gett utslag ännu men de kollar varje dag, dels genom sticka och sen skickar de iväg en urinodling. Men för att vara på säkra sidan ska det göras kontroller på njurarna och urinblåsan ändå.
Eftersom han har de problem med kisseriet och magen så ville inte läkaren skriva ut oss men vi kunde få dagpermission och det var vi inte sena till och tacka ja till :-) Han hoppades på att kunna skriva ut oss i slutet av veckan men eftersom det är viktigt att se varför han har ont så är det lättare att vara inskrivna och sen måste de ge honom dropp under natten eftersom han är så dålig på att dricka. De vill att vi ska få i honom ca en liter på en tolvtimmars period och igår fick vi i honom knappt ett och ett halvt glas. Han sa igår att han inte ville dricka för då blev han kissnödig och det ville han inte eftersom det gör ont. Så då har vi hamnat i en ond cirkel igen.
Kristian kom och hämtade oss, farmor var här hemma och passade Nora. När vi kom in i hallen så var första frågan, var är Nora men hon låg och sov.
Medan jag fixade lite mat gick han upp på sitt rum och satte sig och lekte och lagom tills vi hade ätit så vaknade Nora och som blev överlycklig över att se Ludvig hemma igen.
Jag körde farmor hem och passade på att gå in på Ica för att handla någon ny sorts saft för att locka Ludvig till att dricka men det funkade ändå inte.
Till kvällsmat åt han en bra bit lasagne, det var vad han ville ha men han var snabb till att säga inte sådan vi åt i Lund utan annan. Vilken tur att där fanns hemlagad lasagne i frysen :-) och efter det åt han fruktsallad, drack en halv mugg vatten. Nu innan de körde iväg åt han en macka med dansk salami och efteråt sa han, nu vill jag ha chips :-) Visst så gärna så, chips är salta och då bör man bli törstig :-)
Han var helt förtvivlad när han insåg att han inte skulle få sova här hemma utan att han skulle tillbaks till Lund. Han sa, men jag gillar att sova här hemma, jag vill borsta tänderna med colgate, jag vill sova där uppe, får jag aldrig mer sova här hemma??
När han stod i dörren och skulle gå så frågade jag om han behövde kissa, till svar fick jag, vi ses imorgon. Frågade igen, kissa behöver du kissa? ÖÖhh, Ööhh, okej jag omformulerar mig, behöver du gå på toaletten?, Ööhh, va ööhh ja vi ses imorgon. Det gör så ont att inte komma innanför hans skal, att han inte hör och förstår oss. Det kan ta upp till en kvart innan han reagerar på vad vi har sagt och då har vi tur. Ett exempel på det är att grannarna ringde på dörren för att ge Ludvig ett välkommen hem paket, de stod alla fyra utanför men försökte prata med honom. Han tittade inte upp, tittade inte på paketet utan på teckningen som han fick. När de gick sa de hejdå men han reagerade inte utan var helt inne i teckningen. När vi hade stängt dörren och några minuter senare, då kom reaktionen och han sa, det var Malin, Anders, Melissa och Elin som kom. De ville bara lämna en present till mig.
Det kvittar i varje fall hur han är, det är vår Ludvig och vi tar han för den han är men tankarna är där jämt, hur ska det gå i skolan och i framtiden?? Vad tänker andra när de möter honom, när han inte svarar utan lever helt i sin lilla värld och pratar på om det han vill? Vi kan ju inte sätta en skylt på honom vad som fattas honom eller vad han har gått igenom för det måste ju ställa till en del hos honom.
Det blev otroligt tomt efter att Kristian och Ludvig hade kört till Lund. Jag gjorde vid Nora och hon fick gå och lägga sig och nu är det bara jag här i huset som är vaken och det är tomt, tyst och ensamt.