Julskyltning med Nora och mormor

Natten var rätt okej, Ludvig hade en period mellan 12-03 där det var toabesök, törstig, inte törstig, fel dricka, klåda, varm och kall men sen fick han lite mer Tavegyl och sen kom han till ro.
Kristian och Nora kom lagom till lunch och de hade handlat med sig mat från McDonalds och hela Ludvig lyste upp, dels kycklingbitar och så kom älskade lillasyster, det kunde ju inte bli mycket bättre.
Läkaren och sköterskan tyckte Ludvigs prover var så pass bra att det var okej att koppla bort droppet en timme och så kunde vi passa på att gå ut en runda. När vi kom ut ville han in nästan direkt, han ville upp och leka, han frös osv. Vet inte om det har med synintrycken eller om det har med synen att göra för vi märker att även hans syn har blivit sämre och att då komma ut i dagsljus vilket han inte har varit på många veckor så måste det kännas konstigt.
Hans utslag på kroppen tyckte läkaren var lindriga (nu har han inte sett dem från början eftersom det var jourläkaren som tittade på honom) men han blev ändå insmord i kliesalvan som han säger. Förhoppningsvis behöver vi inte använda den så länge till. Idag ökade de upp cortisonet och imorgon skulle de öka det ytterligare.

Jag och Nora åkte hem och hämtade mormor och sen åkte vi in till stan för julskyltningen. Så besviken jag blev, så mycket folk och så lite saker att titta på. Var håller tomtens hus till? Förra året var det på torget, i år hittade inte vi något hus.
När vi gick på torget hörde vi musik från en scen och när jag tittade upp så såg jag Max ( pojken med samma sjukdom som Ludvig, som blev transplanterad för tio år sedan) och då tänkte jag att då måste Annette nästan vara i närheten och det var hon.
Så Annette, jag blev så glad när jag såg er på stan. När jag såg Max sitta och spela och sjunga så gav det mig så mycket hopp igen om Ludvig. Kanske inte inom musik för musikaliska är vi inte men vi måste hitta något som Ludvig kan bli en hejare på. Även om vi är realistiska, Ludvig har mer skador men ändå...Det känns alltid lika bra att prata med dig och jag får så mycket positiv energi av dig. Underbart att prata med en som har varit där och som förstår all ångest, oro, väntan och förväntan som kommer under denna period.
Så den positiva energin använde jag till att baka när jag kom hem :-) Har lovat att bjuda på frukost imorgon så... Vad hade man gjort utan Internet, hittade ett recept på kalljästa bullar som står över natten och så gräddas de imorgon bitti så woops så finns det varma bullar till frukost. Hur de sen smakar det vet jag inte eftersom jag aldrig har gjort dem tidigare så ni som ska ha frukosten ni blir försökskaniner :-) Vad mer ska man ha till en riktigt god frukost om inte Cupcakes så det blev en omgång av det också.
Jag måste också tillägga att Internet är bra till mer än att hitta recept, vad hade vi gjort under denna period på sjukhuset om vi inte hade haft datorn och Internet? Just nu har vi vår sociala bit genom datorn, vilken tur att facebook och msn finns :-) annars hade vi nog stått helt utanför omvärlden, kanske lite överdrivet men.
Nu väntar soffan och en film. Ska samla krafter tills imorgon eftersom Nora ska vaccineras då, hon är inte lika duktig som Ludvig när det gäller sjukhus.