Trettiofemte dagen

Idag är ingen vanlig dag, det är Noras stora dag. Inte för att den blev som en födelsedag ska bli men vi försökte göra så bra det gick. Hon vaknade redan sju i morse och kom gående in till mig. Jag gick ner och skulle göra en macka och oboy till henne, svårt bara att göra oboy när mjölken är slut så det blev en ostmacka och ett glas Loka päron. Jag sjöng för henne och hon fick sitt paket, ett skötbord med skåp o diverse tillbehör till dockan som hon fick från farmor o farfar igår.

Jörgen och Helena och kusinerna hade varit och lämnat paket till henne igår och de fick hon också imorse. Det var en docka och ett ombyte med kläder. Nora är som hon är, vill att man öppnar allt på en gång, går inte att leka med en sak i taget.

Eftersom det inte fanns någon mjölk fick jag inget kaffe förrän jag var färdig med dusch, smink och gjort vid Nora, då gick vi in till grannarna och drack kaffe.

Efter lunch packade vi ihop saker för att köra till Ludvig. Packade ner läsk, kakor, paket från Ludvig till Nora, ett paket från Nora till Ludvig och så mina saker så jag kunde stanna i Lund. Kristian och Ludvig stod i fönstret och såg när vi kom så de kom ner och ut för att möta oss. Nora väckte jag för självklart hann hon somna strax innan vi kom fram. När Ludvig såg Nora blev han ja, jag kan inte beskriva med ord hur glad han blev. Han hoppade, skrattade och hela han lyste. Jag hade varit duktig nog att ta med videokameran och skulle filma denna underbara stund, självklart så dog batteriet efter två minuter.

Vi var nere i ljusgården och barnen lekte där, allt som Ludvig gjorde det gjorde Nora. Nora gick och tog Ludvigs hand och ville att han skulle följa med och ja det var helt fantastiskt att se. Glädjen var ömsesidig mellan dem. När Kristian skulle upp och ta på sin jacka skulle Ludvig gå på toaletten och då fick inte Nora följa med och då blev hon helt förtvivlad.

Vi fikade, drack julmust och åt underbart goda kakor som Sussie hade bakat. De passade oss kakmonster väl i smaken :-)

Efter lite mer än timme var det dags för Kristian och Nora att köra hem och Nora sa Uvig me, Uvig me men vi får vänta ett tag till. Förhoppningsvis imorgon får vi åka hem, själv är jag väl lite tveksam eftersom där är lite som ska göras imorgon, tandhygienist, sjukgymnast och ev ultraljud på urinblåsan.

När vi kom upp efter syskonmötet så mötte vi alla sköterskorna och de var mycket imponerade av vilken skillnad det var på Ludvig. Det lyste så mycket glädje i hans ögon och hela han var så glad, det nästan spratt i hela hans lilla kropp och han berättade för alla att han hade träffat Nora.

Det är som en mamma sa när vi pratade om syskonen, det gör mer skada än nytta att syskonen inte får träffas och personalen håller med. De säger att det är mycket lugnare på avdelningen nu när det är besöksförbud men barnen mår mycket sämre. Tråkigt med epidemier...

Malin ( Skalmans mamma)det var jättekul att höra från dig. Jag har skickat ett mejl till dig och hoppas det kommer fram så det inte gör som på hotmail, hamnar oftast i skräpposten :-) Ta väl hand om er och jag kommer följa din blogg. Har redan läst det mesta.