tisdag 24 november 2009

Besök på rummet

Jag och Nora fixade pastasallad och sen gjorde vi vid oss och åkte och handlade.

Vi hade bestämt att Nora skulle med till Lund idag för vi skulle ta lite foto till vår almanacka. Kristian hade frågat personalen om de kunde koppla loss Ludvig en stund så vi kunde vara där nere utan att snubbla över alla sladdar men då kom de med den glädjande nyheten att Nora fick lov att komma och hälsa på uppe på rummet. De hade kommit fram till att de var tvungna att göra lika för alla så nu får syskon komma in men bara vara på rummet.
När vi var och handlade berättade Nora för alla att hon skulle åka hem och hälsa på Ludvig och hon var helt uppspelt i bilen.

När vi kom utanför Ludvigs rum hörde jag att han var lite arg så jag släppte in Nora och när han fick syn på henne så lyste hela han upp, han blev så glad att hela han hoppade i sängen och han berättade för sin nalle att Nora hade kommit. Nora sprang in och hoppade upp i hans säng för att mysa, ja det var helt underbart att se.
Ludvig ville ner från sängen för att kunna leka med Nora och efter en stund så fikade vi. Hur länge sen är det inte att vi alla satt och fikade tillsammans. Detta betyder så otroligt mycket, allt blir mycket lättare när vi kan samlas en stund i varje fall.
Två timmar var Nora här och sen åkte hon och Kristian hem och jag stannade med Ludvig.

Läkaren kom i eftermiddags, han hade varit hemma med sjukt barn på förmiddagen. Han kollade lite på Ludvig och sa att där har inte varit något blod i urinet igår och idag, vilket är positivt. Ludvig borde inte ha sådana smärtor som han har om man tittar på graden av inflammationen och att blodet är borta men en behandling till imorgon och katetern kommer att sitta kvar tills slemhinnorna har minskat mer eller tills de är borta. När det gäller smärtlindringen så ska han ha vid behov och när jag sa hur det hade varit i helgen, att det kändes som om vi tjatade oss till smärtlindring och att det hade gått för långt innan han fick något men han kunde inte annat än beklaga för det var ordinerat att han skulle ha vid behov. De hade kunnat ge var fjärde timme och han fick en gång per dygn. Medan läkaren var här så fick han två krampanfall och då sa läkaren, är det inte dags för lite Oxynorm (smärtstillande). Han hade inte fått något under dagen så det var lika bra att han fick lite.

Lekterapin kom upp och lekte med lera med Ludvig och sen åt han bra med kvällsmat. Kan det bra humöret bero på att Nora var här idag. Visst fick han ett litet utbrott när läkaren var här men strax efter kom krampanfallen så det kan ha varit de som orsakade hans utbrott denna gången. Vem vet, vi lär så länge vi lever...Kommer säkert på lösningar efterhand. En till positiv sak är att vi bröt mönstret med Nils Karlsson Pyssling idag. Jag hade små einstein och Dora med mig och nu ikväll har han sett de båda istället för Nisse. Hur underbart är inte det, att slippa höra, lätt som en plätt och tjillevippen.

3 kommentarer:

  1. Å så härligt det är med att barnen fick ses, kan se allt det härliga i deras ögon framför mig!!!!
    Börjar ju nu själv hemma se lite vad syskonkärlek är och finns ju inget sötare att se.
    Låter ju bra med läkarens utlåtande med för dagen. Samt skönt för dig med lite variation på TV:n, hihih.

    Stor kram och hopp om en fin dag för er im. med.
    Sov så gott ni båda sär borta i Lund!:)
    Fam.Fåhré

    SvaraRadera
  2. Va skönt för både Ludvig och Nora att de får träffas! Inte minst för dig och Kristian också att få vara tillsammans med båda era barn samtidigt! :-)

    Hoppas det fortsätter åt rätt håll med infektionen och att de lyder läkarna så han får smärtstillande när han behöver!

    Kramar från Linda

    SvaraRadera
  3. Kramar till er alla.

    Det blir bättre! Immunförsvaret stärks och Ludvigs kropp läker för fulla muggar.

    Ljusningen kommer. Jag har sagt det förr, men det är sant. Det kommer.

    Man kommer till en tid då man slutar räkna dagar... man blir bara tungsint av att det tar sådan tid. Jag önskar att jag hade räknat tiden i framsteg istället. Det är svårt och jag lyckades inte. Det är oundvikligt att man dras ner av motgångarna. Men sett så här från andra sidan så mådde jag bättre de gånger jag lyckades fokusera på framgångarna. När vi firade med tårta, god mat, present för varje liten framgång.

    Ni är hjältar. Och jag uppmanar alla som har något att bidra med till familjen att göra det. UTAN att fråga dem

    "vad kan jag göra"

    ... det är faktiskt jättejobbigt (tyckte vi i alla fall) att ringa och be om hjälp... Ni som vill göra något kan ringa och säga,

    "nu gör jag det här för er. Om du inte vill det så säg nej."

    Det kräver mindre ansträngning för familjen. Man kan säga, nu tar jag dig/er på bio, jag hämtar dig kl. Du/ni får middag och jag har fixat barnvakt till Nora/Ludvig. När kunde Madde och Kristian ägna sig åt sig själva? Den tiden tar man inte, men den är viktig.

    Man har ärligt talat noll koll på saker och ting under den här perioden. Man är upptagen av att rädda sitt barn. I alla fall var det så för mig och min familj.

    Kram till dig Madde och hela familjen. Max hälsar, han har haft svininfluensa trots vaccinering. Det blev bara fem dagar på sjukhus!!! yey!

    Ni är hjältar!
    /Annette

    Ps. Hoppas att alla tar detta inlägg för vad det är, jag vill inte skriva någon på näsan, vill bara tala om vad som kan behövas när man är i familjens situation, något som vi var för många år sedan. Med samma sjukdom och samma behandling, men andra komplikationer.

    SvaraRadera