Idag var det åter dags för skola och dagis för barnen. Ludvig var väl inte jätteglad när han upptäckte att han skulle till skolan och ännu mer arg/ledsen blev han när vi gick innanför dörrarna på skolan.
Det var flera barn i kapprummet så när Ludvig hade fått av sig sina skor och jacka så gick vi in i klassrummet och gick runt där och väntade på att L skulle komma.
Det var en kille som satt i soffan när vi kom och då kommer det en flicka förbi på väg in i klassrummet och så säger hon till killen i soffan, jag tycker ändå att du fortfarande är söt :-) Ska börjas i tid eller...
När L kom tog hon över och Ludvig var med på uppropet men det hade inte gått jättebra, han hade svårt att vara tyst, han var ganska ledsen. Resten av dagen hade gått någorlunda men han visar tydligt när han inte vill, då kastar han sig ner på marken eller golvet. De gick iväg till en lekplats och gungade och sen hämtade jag honom klockan elva för att han skulle hinna äta lunch innan psykologen skulle komma.
När vi gick hem från skolan mötte vi några av hans kompisar från dagis (som går i en annan klass på skolan). De frågade varför Ludvig var tvungen att hålla i min hand när han gick så jag förklarade att eftersom han inte ser så måste jag hålla honom för att han ska hitta. Då säger de, ser han ingenting alls fastän han har glasögon? Nej det gör han inte och då kommer det, är han alltså blind. Det är så skönt med barn, de är ärliga och de frågar så rakt som de kan.
Psykologen kom hit och tog med Ludvig upp efter maten och det verkade gå bra.
Enligt henne så är det viktigaste nu att få honom till att börja kommunicera mer, att få tillbaka hans språk (som har försvunnit ganska mycket) och att han ska få tillbaka tilliten till andra personer.
Han sitter fortfarande i sin säng och pratar med sig själv, kommer vi in och frågar något så blir han helt tyst. Vi ska börja dokumentera de ord vi hör han säger, de ord som är klara för kanske vi kan få ihop ett pussel och få reda på vad det egentligen är han vill ha sagt.
Hon tyckte i varje fall att han var piggare än han varit de senaste gångerna, han var inte lika förvirrad heller så det kändes riktigt bra efter detta möte.
Det kommer att ta tid men det spelar ingen roll, bara vi hjälps åt alla i hans omgivning att bygga upp tilliten och även att få honom att prata mer så får det ta den tid det vill.
Nu ska de träffas en gång i veckan till en början, vissa gånger kommer vi att vara här hemma och vissa gånger ska vi vara på Hab. Nu till en början är vi här hemma för att han ska känna sig trygg och lära känna henne på nytt.
Själv så tycker jag att jag känner ett annat lugn i mig själv nu när jag vet att han kommer att få det bra på skolan, han kommer att få den hjälp han behöver av psykolog och synenheten för där är tider inbokade. Utöver det så är det specialpedagog på Hab som är inblandad, vi kommer ev att få börja prata med en dietist eftersom han inte äter så bra men det sa psykologen att när man förlorar synen så försvinner ju det sinnet och de andra utvecklas och då är det lätt att maten blir ett problem, vi kommer även att få träffa sjukgymnast och en arbetsterapeut så det är en hel del inblandade. Det är nog det som gör att jag känner lugnet (hoppas det stannar för ett tag nu)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar