Beslut är taget

Dagen fortsatte i ångestens tecken och lämnandet av Ludvig var likadant som de andra dagarna vilket gjorde allt ännu svårare eller kanske innerst inne lite lättare (att fatta rätt beslut).
Jag stannade en halvtimme på skolan för att titta på hur han agerade, det räckte med en halvtimme för att få bekräftat det jag misstänkte.
Visst han lugnade ner sig efter en liten stund men då satt han rakt upp och ner och bara stirrade ut i tomma intet och sen var det som han vaknade till och började skrika igen, jag vill se, jag vill se, jag kan inte se...

När jag kom hem så ringde jag till psykologen och pratade med henne och hon skulle fundera lite och prata med specialpedagogen om hur vi ska gå till väga men hon sa att detta är inte hälsosamt för honom. Man sätter inte andra barn med trauma i skolan så frågan är om det är rätt forum för Ludvig just nu.

Åkte iväg och träffade Annette för en lunch, så skönt att prata med en annan ALD mamma. Hon fick vara mitt bollplank för mina funderingar. Tack för en jättetrevlig lunch, nästa gång vi ska ses så behöver vi kanske inte köra runt halva Malmö så lunchen blir så stressig :-)
Medan vi var på lunch ringde Kristian och sa att Noras feber var på väg upp igen (vårdcentralen ville inte ta emot henne idag utan vi skulle avvakta till imorgon). Jag bad honom ringa vårdcentralen igen och då fick vi en tid till imorgon förmiddag.

Efter lunchen körde jag hem och hämtade upp Ludvig för att åka till Hab och specialpedagogen. Ludvig var grymt duktig där idag, så fokuserad har vi inte sett honom på länge, han hade full koll på var han hade sina saker. Det var riktigt kul att se. Detta fungerade trots att han var trött så han säkert hade kunnat sitta och somna, han har varit vaken sen 4.15 i morse. Efteråt körde vi till apoteket för att hämta ut sovmedicin till honom, fick utskrivet tabletter istället för dropparna så ikväll ska vi testa.
Specialpedagogen skulle ringa psykologen och prata igenom vad vi ska göra med Ludvig. Som de båda säger, vem vet vad som händer i Ludvigs huvud när han hamnar i sin "värld", tänk om det är epilepsianfall han får.

Sen eftermiddag ringde dem och sa att nu har de bestämt vad de ska göra och de sjukskriver Ludvig från skolan eftersom de anser att han inte mår bra av att vara där. Planen är nu att specialpedagogen ska försöka få in två träffar i veckan med honom och psykologen ska försöka få in så många som hon kan per vecka. Utöver det kommer synenheten att jobba med honom. Det som de ska jobba mest med nu är kommunikation och samtalsterapi för att få ut honom ur sin bubbla, därefter får man ta det andra. Hon sa att eftersom han själv säger hela tiden att han vill se så är han så medveten om att synen är borta och det är det som är det stora hindret nu, bara här är ett rop på hjälp från honom.
Imorgon ska jag träffa psykologen på Munkhätteskolan för att ha studiebesök där. Där finns Team Munkhättan, där finns klasser för funktionshindrade barn med normalbegåvning. Vi måste se oss om efter alternativ.

Pratade med L, resursen på skolan och berättade att Ludvig inte kommer på ett tag nu. Hon sa att bara inte får glömma att Ludvig gärna vill leka och busa men att han inte vet riktigt hur man gör det, han är för fokuserad på synen och det är vi fullt medvetna om. Jag önskar att vi kunde vrida tillbaka klockan ett halvår, att det var ett halvår sen han började skolan för då var han så själaglad över att få gå ner och hälsa på nere på skolan. Tänk vad allt hade varit lättare om han hade börjat innan synen försvann helt för då hade han vetat hur alla hans klasskompisar hade sett ut, han hade vetat hur det såg ut i salen osv.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att detta blir bra, att detta är rätt val för Ludvig men jag tror att (och jag har hört från flera håll idag) att jag ska lyssna på min magkänsla. Det känns som en liten klump har släppt.
Jag vet att det var vi själva som ville att han skulle börja men det har hänt så stora förändringar hos honom nu under sommaren så...men nu har vi försökt och det enda vi kan göra nu är att få hjälp ute ifrån, specialister som kan hjälpa att få ut honom från sitt skal.