Igår hade vi kalas för släkten, blev inte så många men det räcker. Allt tar tid med planering, dukning och städning men jag gjorde det lätt för mig detta året för det mesta av maten var färdigt att lägga på grillen. Ludvig var väl inte riktigt på humör men han var med en stund när gästerna kom och sen gick han upp i sin koja tills det var dags att äta, sen gick han upp till kojan tills det var dags för tårtan. Hade beställt tårtor från Lilla glassfabriken (riktig höjdare, första gången vi köper tårta därifrån) och så satte vi sex ljus i den och sen skulle vi försöka få Ludvig till att blåsa ut dem, jag blåste på hans huvud för att han skulle känna vad han skulle göra och då råkade jag blåsa ut ljusen och då kände han lukten från dem och förstod då om inte innan att det var hans kalas idag.
Att öppna paket kräver koncentration
Skolväska är bra att ha till skolan börjar
Idag har vi haft hans kalas för kompisarna på dagis och specialinbjuden gäst från hans gamla dagis, Malin från äpplet (undrar om vi kan sluta kalla henne det även om hon nu slutar på äpplet för att börja skolan :-)
12 st fem och sexåringar blev de totalt, bra uppslutning, det var bara en som inte kom av alla som vi hade bjudit. Vi var ganska oroliga från början att det inte skulle komma så många eftersom Ludvig inte har kunnat vara med på några kalas under året men så blev det inte så vi kunde andas ut.
Ludvig var nöjd en lång stund under kalaset och han log och skrattade bra varje gång det var hans tur att kasta klotet, maten gick bra och två minuter på dansgolvet på discot men sen var det bra. Riktig kaos när det var dags att öppna paketen så det slutade med att Kristian fick öppna dem och Ludvig gick omkring med morfar och jag samlade ihop papper. Han var fullt medveten om att det var bowling för han sa flera gången, vad ska jag ha för kalas, ska jag ha bowling kalas :-)
Nu är vi hemma igen och han sitter i sin koja och tar igen sig.
Alla hans fina paket får vi nog visa honom imorgon när han har hämtat sig igen.
Vi tackar alla som var med och gjorde att Ludvig fick ett så bra kalas som han fick. Alla barnen var så duktiga när de gick fram till honom och hälsade och det sköna med barn är att de frågar om de vill veta något. Några frågade om Ludvig inte såg någonting alls och när svaret var nej så var det något barn som sa, hoppas han snart kan se igen.
Pappa o Ludvig på väg till kloten
Söta Malin på dansgolvet
Ludvig tar några stapplande steg på dansgolvet
Nora var som en skugga på Malin, här på dansgolvet
Alla fina paket från kompisarna
Tack för kalaset! Malin tyckte att det var mycket kul att testa att bowla.
SvaraRaderaJag tyckte att Ludvig var väldigt tålig som inte blev mer störd av alla ljud som det ändå blir i en bowlinghall och med så många barn som sprang omkring och jagade varann på slutet, när han bara kunde höra ljuden och inte kunde se vad som hände. Jag gladde mig mycket åt att se hur han skrattade och verkade nöjd med själva bowlingen. Det ska bli roligt att höra vad han själv säger om kalaset i efterhand.
Malin blev påmind under kalaset om hur hon längtat efter Ludvig (och det sa hon också till Kristian) så jag hoppas att det faller på plats att vi kan träffas. Jag hoppas att det ger Ludvig något att träffa henne - annars får vi se det som en bra stund för Nora och Malin.
Vi hörs igen.
Kram från Karin
Tack för kalaset! Jag tycker ni är fantastiska som orkar med att ordna och fixa allt ni gör!
SvaraRaderaMaya sa: "hoppas Ludvig hade lika roligt som jag hade" :) Så hon var väldigt nöjd! (Mindre nöjd var hon med vurpan hon lyckades göra sista minuterna som gav henne nackspärr.)
Jag tyckte också att Ludvig var väldigt tålig, man blir som sagt själv ganska snabbt trött i den miljön med allt stoj och stim :)
Hälsningar Jenny
Stort grattis i efterskott till både 6-åringen och 1-åringen! Vad roligt att se ett leende på hans läppar under kalaset! Dansa kan man oavsett om man ser eller inte, men det känns så hårt att han inte kan få ta in allt som händer omkring honom, se alla fina presenter! Som jag skrivit innan, har jag inte förstått om det är biverkningar av medicinen så det kanske finns en chans att synen kommer tillbaka eller om den är borta för gott. Ber ständigt för honom! Han anpassar sig säkert, men jag vill inte att han ska behöva göra det, livet har varit tufft nog ändå!
SvaraRaderaNjuter av en massa härligt regn som tomten så väl behöver! Hoppas ni gör detsamma!
Stor kram,
Annika K