Det verkar inte hjälpa med sömntabletterna

Nu har han fått sömntabletterna sen i fredags men de verkar hjälpa lite si och så. Frågan är om han inte hade sovit likadant utan??? De två första nätterna med dem så sov han till vid sex tiden och det är ju okej, sen var det vid fem han vaknade och igår så sov han ända till halv sju men då hade han vaknat en gång på natten och var jätterädd för han sa att han trillade. Inatt var det dags igen, innan halv fem vaknade han och har inte sovit sen dess.
Han går och lägger sig vid åtta men det tar minst en timme innan han somnar och nu så varje gång han lägger sig så tycker han det är läskigt så det slutar med att han får lägga sig i min säng för att komma till ro men även där tar det en stund innan han somnar. Vad det är som är läskigt har vi inte kommit fram till, om det är att sova själv eller överhuvudtaget att det är läskigt att sova...

En morgon när han vaknade vid fem så satt han och lekte gräshoppa i sängen med täcket över huvudet :-)
I morse när han satt i soffan så började han säga Johanna och sen kom vissla och till slut vissla johanna och så visslade han. Undrar om mormor och morfar sjöng den här igår eller det är minne som kommer tillbaka.

Idag ska jag träffa kuratorn på Hab, det är ganska länge sen nu, ända sen innan semestrarna satte igång. Ska prata om praktiska saker nu inför hösten, kommer säkert att hända mycket nu, hoppas jag i varje fall.

Det måste börja hända saker för nu börjar skolan om mindre än två veckor! Någon/några måste hjälpa oss att få ut Ludvig ur sitt skal, att bearbeta hela hans trauma. Det har snart gått ett år sen transplantationen skedde så det är väl hög tid eller är det vi som har för bråttom? Min tanke är att ju längre tid det går desto mer inbunden blir han och då måste det väl vara svårare att arbeta med honom. Fast de som jobbar inom vården borde veta bäst eller???