Jag åkte som jag skrev tidigare till Hab i eftermiddags. När vi satt i väntrummet och väntade så började Ludvig prata om blod, blodprover, äckligt blod, blod som skulle kastas osv. Rätt som det är så säger han, sövas, ska aldrig mer vakna igen...aj vad det gjorde ont, är det sådana tankar han har.
Det är här som han behöver hjälp med sitt språk så han verkligen får ut sina innersta känslor för det kan inte vara bra för en sex åring att gå med sådana funderingar.
När vi satt inne hos E så var han jätteduktig med sina övningar, han hade full koll på allt vad han gjorde, när han tyckte att det räckte så visade han tydligt att han inte ville mer och det är ju bra. Han pratade på massor, en hel massa ord kom in emellan svamlet, rätt som det är så säger han, svart, svart och så tar han mot ögonen.
Samtidigt som det är svårt att höra detta från Ludvig så är det ändå så skönt att han sätter ord på sina känslor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar