Artonde dagen

Då har det gått en vecka sen transplantationen och allt flyter på som det ska enligt läkarna, inget som ser konstigt ut. Det som de räknade skulle ske har skett och det är det här med febern men det åtgärdar de med allmän antibiotika tills de har fått provsvaren, idag har de ökat dosen till 4 gånger/dag istället för 3 och om jag uppfattade det rätt var det pga att CRP:t hade höjts lite. De hade tagit en hel del prover igår men idag skulle de inte behöva ta riktigt lika många eftersom de hade fått svar på det som de ville och om inte det provet hade varit okej så skulle Ludvig skickats till intensiven. Den ena läkaren pratat på så, ibland tror han kanske vi också är läkare och att vi förstår allt vad han säger :-) men det är ju bra att vi får information. Ludvigs trombocyter var nere på 11 idag, mycket lågt. De får inte vara under 20 så nu eftermiddags fick han en påse med "trombisar" och då fick han frossa och sen däckade han.

Tjejen från lekterapin kom idag och hela Ludvig sken upp och kom upp ur sängen och ner på golvet och lekte lite med sitt lego och en borg som hon hade med sig men mest pratade han.
När jag gick hem så sa han vem kommer imorgon och leker med mig, jag tyckte att det kunde vara jag men det är inte lika kul att leka med oss som de från lekterapin.

Det var meningen att Kristian skulle bli utsläppt idag men vad hände, jo min förkylning bröt ut under dagen. Hade det på känn inatt då näsan var täppt och jag nös ett antal gånger så när jag kom till sjukhuset så sa Kristian till Ludvig, jaha du får stå ut med mig ett par dagar till.

Har glömt att berätta att en dag här tidigare i veckan så låg där en teckning från Oliver på Ludvigs dagis i brevlådan och så hade mormor fått ett kort från Tess till Ludvig så jag hittade en plastficka här hemma och stoppade ner de i den och tog med mig till honom. När han såg teckningen från Oliver så blev han så glad över den och guldmyntet som var fastklistrat på teckningen så han ville ha av det men det sitter kvar. Anledningen till att jag stoppade ner det i en plastficka är för allt ska städas och spritas varje dag och då är det lättare med plast än papper :-)
De hade gjort en hel pärm med teckningar från dagis som de hade laminerat och satt ihop och den hade jag med mig igår men just nu är han inte så mottaglig för saker, han lever mest i sin "Ludvig värld" men så fort han hämtar sig ska vi ta fram alltihop och visa igen. Alla teckningar som kommer till honom hängs upp i en tvättlina med tvättklämmor. Härom dagen fick han ett armband som Tess hade gjort till honom och jag tror att jag fick säga vem det var ifrån 10 gånger innan han uppfattade det.
Sa just till Kristian idag, undrar om detta är bestående, att han kommer att vara så svår att nå för all framtid och att han inte förstår vad vi säger till honom. Det är det ingen som vet, om det är sjukdomen eller om det är alla mediciner som han får nu. Det kan ju vara en kombination, det hoppas vi på.