tisdag 13 oktober 2009

Femtonde dagen

Orkade inte uppdatera bloggen igår så det blir nu istället.
Dagen igår var inte bättre utan tvärtom sämre. Ludvig fick inte behålla något alls, ingen dryck, ingen mat inte ens tabletterna fick stanna.
Jag kom till sjukhuset vid lunch och började med att gå o handla mat. Ludvig låg mest i sin säng hela dagen. Sköterskan var här inne när Ludvig tog sin tablett och tog en liten sipp vatten och sen så sprutade Kristian en halv ml flagyl och sen så kräktes han upp en halv påse så sköterskan var lite tveksam om det var lönt att försöka sätta en sond. Risken är att den kräks upp direkt. Läkaren tyckte ändå att det skulle göras ett försök, det är bra om den får sitta för då kan han få medicinerna genom sonden.
Det kom in två sköterskor som skulle försöka sätta in sonden. Ludvig fick ingen bedövning utan de bara sköljde av slangen och sen så stack de upp den i näsan. Fyra försök fick de göra innan den hamnade på plats. Kan ju berätta att Ludvig inte var glad över slangen som gick genom näsan ner till magsäcken. Det kändes konstigt som han sa. Jag körde hem så jag var hemma lite efter fem. Mormor och morbror var hemma och hade hämtat Nora och så hade de maten klar när jag kom hem. Jag duschade Nora och sen ringde vi så att hon fick prata med pappa. Det börjar märkas på henne att allt inte är som vanligt. Hon är mer gnällig och klängig och så tar hon leksakstelefonerna och låtsas att hon pratar med pappa och Uvig.
Pratade med Kristian på kvällen och då berättade han att de hade satt in sondmaten och det var väldigt små doser som skulle in i taget men det dröjde inte länge förrän maten och sond slangen var uppe så nu görs inga fler försök utan nu kommer all medicin att komma intravenöst och han kommer att få näringsdropp. Eftersom han klagade så mycket på sin mage och att han krampade så mycket så tillkallade de en kirurg som fick känna och klämma på magen men inget verkade konstigt men de har satt in ännu mer smärtlindring. Nu får han morfin i små doser. Idag har han även fått en spruta mot illamåendet. När man tittar i hans mun så är hela tungan fylld med blåsor.

Jag hade samtal med försäkringskassan på morgonen. Det var med handläggaren som har hand om oss nu. Vilken jättebra handläggare, det första hon frågade var hur det var med Ludvig och hur det hade gått. Vi kommer att ha henne så länge det är som det är med Ludvig. Skönt att det finns bra personal där också. Det är väl så att när man får en handläggare så blir allt mer personligt än när man ringer till kundtjänst.

Har glömt att berätta att en natt när Ludvig hade så ont och han hade svårt att sova så blev han så arg på hjärtenallen och nallen var riktigt störig och inte var tyst, då hade han fått så mycket stryk av Ludvig. Nu är de vänner igen som tur är. Vi vill snart ha tillbaka vår Ludvig, saknar hans kommentarer, han vill inte bli fotograferad, han som annars är en linslus, han vill inte titta sig i spegeln, är rädd för att se alla slangar.

2 kommentarer:

  1. Det verkar vara en riktigt pestig tid som ni går igenom nu. Om man bara hade sett slutet; vetat typ "På torsdag vänder det" så hade det kanske varit lättare att tackla. Malin frågar mycket om Ludvig men jag säger mest att han inte mår så bra just nu och kräker när han har ätit för det kan hon förstå. På en av bilderna med legot håller Ludvig handen över magen och då tycker Malin att det ser ut som att han kanske har ont i magen. Klart att han inte vill posera eller se sig själv för den delen. Hoppas att han kan vila sig igenom de värsta dagarna, med hjälp av morfinet, för att sedan piggna till när krafterna vänder åter.

    Jag är glad att höra att ni har en mänsklig handläggare på FK nu. Det betyder så mycket med omtanke även från dem som inte känner er personligen.

    Kram från Karin

    ps - bloggen är jätteuppskattad men se den inte som ett måste - spara krafterna till det andra om du behöver - ds

    SvaraRadera
  2. Åååå åter igen så tråkigt att han fortsätter må så fruktansvärt dåligt men fantastiskt stort grattis till FK och att ni nu fått personlig handläggare....var ju inte en dag för tidigt.

    Kramar och många önskningar om en snar vändning
    Fam Fåhré

    Kan absolut hålla med föregårnde talare om ditt arbete med bloggen, så underbart att få följa er men som Karin sa snälla gör det endast för din egen bearbetning etc. inte för oss andra!
    Behöver inte känna skuld om du inte orkat skriva!

    SvaraRadera