Tjugofjärde dagen

Jag lämnade Nora på dagis och efter att ha pratat med Kristian och att natten hade varit hyfsad så passade jag på att lägga in lite tvätt och dammsuga nedervåningen innan jag körde till sjukhuset. När jag hade parkerat på nionde våningen precis som vanligt så på vägen ner ringde psykologen som har gjort utvärderingar på Ludvig. Vi pratade lite och hon sa att hon skulle vara i Lund, var på väg dit nu och att hon hade tänkt så mycket på Ludvig och undrade hur det hade gått. Efter lite prat så tänkte jag att jag kan ju alltid fråga personalen på avdelningen om det är okej att hon hälsar på Ludvig, hon jobbar ju trots allt inom vården själv. Efter att ha pratat med personalen så fick jag klartecken att hon fick komma in till Ludvig.
Ludvig som var på strålande humör när jag kom, satt i soffan och tittade på foto och sken upp som aldrig förr när han såg mig. Ännu mer sken han upp när han såg psykologen, visste inte riktigt vad han skulle säga och göra men han satt och visade henne fotona på datorn.

Vi pratade en del om hur Ludvig är nu, han har gått in mycket i sig själv och är fruktansvärt svår att nå och det märkte hon också och det enda vi kan göra nu är att ha förståelse för Ludvig och ha ett mycket stort tålamod för det går inte att beskriva vad hans huvud och hela han genomgår nu. Vi pratade mycket om att han upprepar samma saker så många gånger och hon sa att man kan jämföra det lite som demens, att han kommer inte ihåg vad han har sagt och då är det bättre att säga det en gång till så att vi vet vad som rör sig i hans huvud. Det är även som om det är fördröjning när vi säger något till honom, han hör det kanske fem minuter efter att vi har sagt det och då har vi tur, annars har det inte nått fram alls.
Psykologen skulle höra av sig igen och ev komma nästa vecka igen och komma med hjälp och stöd för hur vi ska jobba med honom. Ludvig blev överlycklig i varje fall av att ha fått besök och när hon hade gått så sa han vem som hade varit och hälsat på och då kom han på vad hennes hund hette och vad hennes pappa hette och var hon bor. Minnet är det inget fel på, i varje fall inte det som har hänt för länge sen :-)

Ludvig fortsatte att titta på bilder under ett par timmar, han åt nästan ett helt kex, citron wafers, han satt och log och leendet gick upp i ögonen, första gången på mycket lång tid har vi sett han le på riktigt. I mellan åt grät han en skvätt för han saknade hemma och Nora och att han vill komma hem. Han lovar att börja äta bara han får komma hem. Han har pratat mycket om raketer och att han och Nora ska smälla raketer, han har pratat om att han ska starta popcorn maskinen när han kommer hem.
Bäst var det när han började prata om dagis och sin grupp som han är med i för då sa han, men jag hann inte vara med i femårsgruppen men oj jag hann inte vara med men det gör inget jag får börja direkt i skolan och så log han med hela ansiktet. Han gjorde klart för oss att det faktiskt är barn från både Trollsländan röd och orange som går i femårs gruppen så de så...

Läkaren kom in med goda och med lite mindre goda nyheter. Först de goda och det är att de vita blodkropparna har ökat ytterligare, nu till 0,18 och de röda har även de ökat. Återhämtningen går snabbare än tänkt och det är positivt men det kan också betyda att det kan kännas som lite influensa symtom, med lite värk i kroppen eftersom hans kropp går på högvarv för att bygga upp ett immunförsvar. Ev kan det vara så att isoleringen släpps till helgen och att vi får gå ut ur byggnaden, ut i den friska luften. Han kommer inte att få vara ute i byggnaden utan ute där ute :-) ni förstår säkert vad jag menar.
Det som är lite mindre bra är att hans blodtryck är för högt, det började redan igår och undertrycket var uppe i 100 någon av gångerna. Igår hade han fått vätskedrivande för att försöka få ner trycket men det hjälpte inte utan nu skulle de sätta in blodtryckssänkande medicin. Läkaren tror att det kommer från eller som han sa det enda stället han kan få det ifrån är från medicinen som är det immunhöjande och det vill han inte sänka utan istället ev höja allt eftersom.
Det roliga nu är att när de kom in klockan två och gjorde kontrollerna så hade hans tryck sjunkit till 72 så ev behövs inte medicinen. Blodtrycket tar de tre gånger per dygn så de har full koll.
Jag körde hem vid fyra och då var han fortfarande uppe och satt i soffan och spelade datorspel, hur underbart är det inte??

Nu ikväll var det buffé som Ronald McDonald bjuder på och då åt han nästan en hel prinskorv och smakade på en köttbulle, bara det WOW, det tar sig och det är så ja jag vet inte vad jag ska skriva men det känns så himla bra.

Farmor hade hämtat Nora på dagis och när jag kom hem så fixade vi lite mat och så åt vi middag med farmor och farfar innan det var dags för dem att köra hem.
Själv har jag roat mig med att lägga in räkningar, koka lite nappar, tvätta lite och få undan lite saker som finns överallt :-)
Nu kallar snart soffan på mig och det är dags för lite mer sjukhus, Greys Anatomy :-)