BMT

När klockan var sju så ville Ludvig gå och lägga sig men jag frågade om han verkligen ville lägga sig redan och då fick jag till svar, nej just det vi skulle ju ha fest idag. Fest, ja det kan man kanske kalla det. Vet inte om det var transplantationen som var festen eller om han tänkte på föregående dag då de hade fest ute i matsalen.
Ludvig åt inte mycket under dagen men på kvällen åt han ett knäckebröd. Han borde inte tycka det var så gott om slemhinnorna börjar ta stryk men tydligen gillade han det.
Lite efter 20 kom sköterskan in och gav medicin, en som ska förebygga att kroppen inte stöter ifrån sig den nya benmärgen och så kom en undersköterska och gjorde kontrollerna och gav honom lactolos för magen. Tyckte det var konstigt att han fick mer lactolos med tanke på att han hade varit så kass i magen dagen innan men förhoppningsvis vet de mest.
20.30 kom den ansvarige BMT sköterskan in och premedicinerade honom för då var benmärgen på väg. Ludvig fick Tavegyl som han gör honom trött, det är allergi medicin.
Vid 21 kom det två stycken från blodcentralen med påsen och då tillkallades jourläkaren. Strax efter var droppet inkopplat och Ludvig uppkopplad till blodtrycksmätaren, syresättningen till blodet och pulsen. Både sköterskan och läkaren satt här och kontroller gjordes varje kvart. Ludvig pratade oavbrutet och sköterskan sa till att han kunde försöka vila men Ludvig pratade vidare och till slut sa han, hur ska jag kunna sova när ni pratar :-)
Vid elva var allt klart och allt hade gått enligt planerna, inga konstigheter alls. Inga skutt på puls, blodtryck eller andningen så allt gick precis enligt läroboken.
Jag körde hem för att ta hand om Nora, mormor hade suttit hos henne. Det var skönt att kunna köra hem med den lättnaden att allt hade gått bra. Det hade varit svårare om något hade hänt under kvällen.
Ludvig fick en ny låtsaskompis igår, Max heter han och han är tvilling med Ludvig :-) Han satt bakom Ludvig medan han åt, han var med när han skulle sova och han är rätt jobbig för han stör Ludvig hela tiden och Ludvig bara skrattar åt honom. Tänk vad mediciner kan ställa till det för en :-) Ludvig hör röster igen, han säger till att vi ska stänga av kalle anka rösten. Det värsta är att det är hans egen röst som spökar i hans huvud.
Nu är det klart i varje fall, tänk det låter så stort med benmärgstransplantation och det var en påse med blod som droppade i på en timme. Fast man kan ju inte ropa hej ännu, det är lång väg kvar och han kommer säkert att bli mycket sjuk på vägen men vi är i varje fall på rätt sida nu...