Tjugosjätte dagen

Natten har varit allt annat än behaglig, det är inte lätt att sova på sjukhus. Vid elva tänkte jag gå o fixa till mig för sängen eller rättare sagt soffan och då upptäckte jag att det hade hänt en olycka i Ludvigs säng så jag ringde på klockan och sköterskan kom och hjälpte mig att bädda rent sängen medan jag tog en yrvaken Ludvig med mig in i duschen, jag lovar att han inte var glad. När han var duschad och nerbäddad i sängen igen så gjorde jag vid mig och gick och la mig. Hann nästan bara ner och så började hans droppställning att pipa så det var till att stiga upp, ringa på klockan och så kom det in en sköterska och fixade till medicinen och jag ner i sängen igen och ca 10 min senare så tjöt droppet igen för då var uppspolningen klar så då kom sköterskan in och tog bort det. Klockan 1.45 kom sköterskan in för att läsa av sonden, droppet och urinet. Vi har fått en ny sondmaskin som ingen är så van vid så det blev många pip av den medan sköterskan var här inne. Jag somnade om igen och 3.45 så vaknade Ludvig och var kissnödig så upp i mörkret, hämta kisseflaskan, gjorde vad han skulle och ner med han i sängen igen. Sen var det kört, han skulle ha täcket på sig, han nös och behövde papper, sen var han för varm, sen var det snor igen och sen var han kissnödig och så höll vi på till 6.45 och innan dess så hann sköterskan vara inne klockan 6 för att sätta ett nytt dropp. När Ludvig väl somnat igen så slumrade jag till och tror ni inte fanskapet till droppställning började tjuta för det var luft i slangen så det var bara att ringa på klockan igen. Jag slumrade till igen och när klockan var lite i åtta så tyckte jag det var lika bra att stiga upp för klockan åtta brukar personalen komma in och ge mediciner och ta kontrollerna men idag var de sena och det var bra eftersom Ludvig inte vaknade förrän 8.20.
Tänk så många nätter Kristian har haft det så här, puh.
Morgonen var inte så kul, Ludvig var på gräsligt humör och personalen vågade knappt komma i närheten av honom :-)
Läkaren kom med ytterligare goda nyheter och värdena har stigit ytterligare och nu skulle han vara ledig en vecka och så sa han att vi ses om en vecka, kanske...För om vi har tur så har allt stigit så som det ska och vi får komma hem. Även om det kommer att vara mycket körande till läkaren och mycket mer att tänka på när det gäller infektioner där hemma så är det ändå skönt att veta att vi närmar oss.
Efter lunch kallade vi på personal och de kopplade loss Ludvig från droppställningen och så tog vi på oss och gick ut till lekplatsen vid lekterapin. Ludvigs kommentar när vi kom dit var, men vi är först, det är inte kul att komma först till lekplatsen...Synd att det bara var vi som skulle vara där :-) Vi fick gå ut genom en speciell utgång och sen fick vi ringa när vi skulle in igen så de kom och öppnade för oss men så härligt att se Ludvig ute och att se glädjen i hans ögon när vi sa att vi skulle ut på lekplats. Han frågade, får jag gå ut, gå ut från detta rummet och vips så var hans strumpor på, vi hade försökt att han skulle ta på dem hela förmiddagen. Ludvig tyckte att det var kallt och att det blåste i hans ögon och han önskade att han hade sina glasögon och sina vantar så det får vi ta med imorgon. Vi var ute ca 45 min och sen ville Ludvig in igen men han verkade nöjd. I eftermiddag har han tittat på film och sen har vi suttit vid datorn och tittat på foto.
Kristian körde hem för att få ytterligare en natt hemma och jag stannar hos Ludvig.
Ludvig har inte velat äta nått speciellt idag, det blev i varje fall två yoggi yangster och tre trekantsostar på hela dagen. Nu är yangsterna slut så vi hoppas på att Kristian hittar nya i affären imorgon :-)
Nu ska kontrollerna göras på Ludvig och så ska han ner i sängen så jag kan slänga mig i soffan och titta på Idol.