Trettiotredje dagen

Jag sov så otroligt gott hemma i min säng o Nora sov så bra själv i sin säng så jag kände mig riktigt utvilad när klockan ringde.
Jag lämnade Nora vid nio och idag är sista dagen som hon är på dagis på ett tag framöver. Vi får lämna henne om det blir något akut med Ludvig och om ingen annan kan ta henne. Annars får vi försöka ta med henne till dagis när det är utomhus aktiviteter så hon får leka med sina kompisar. Visst det är hårt att hon inte får behålla sin trygghet i dagis och vara med sina kompisar men vi gör det för Ludvigs skull, kanske det bara blir de första 100 dagarna. Vi går ju in i värsta influensa perioden nu, både med kräksjukor, grisapest och säkert snart vattkoppor också. Det har läkarna sagt att vattkoppor är värsta viruset Ludvig kan utsättas för, tydligen är det ett mycket farligt virus. Han har ju visserligen haft det när han var liten men det är ju borta nu när de har bytt benmärgen.

På väg hem från dagis kom en sådan obehaglig känsla över mig, tänk allt bara flyter på, allt har gått enligt planerna, han släpptes snabbt från isoleringen, hans egna celler är borta och det är bara de nya som är på plats osv. Då kom en känsla, tänk om det går för bra här i början och allt bara rasar efter ett tag. Var tvungen att berätta det för sköterskan som jobbar nu ikväll och så frågade jag henne om hon har sett något sådant fall, att allt har gått bra i början och sen blir det en djupdykning. Eftersom de inte har så stor erfarenhet av denna sjukdomen så är det svårt att veta och jämföra men som hon sa, hon har sett allt. Allt från att det har gått upp och ner, att det bara flyter på utan några problem och att det bara har gått ner. Hon sa att alla barn borde ha det som Ludvig, han sköter sig exemplariskt. Hon sa att hon som sköterska tar itu med problemen när de kommer men som mamma vill man gärna vara lite längre fram, rent naturligt. Och visst vi har fullt förtroende för alla som jobbar här men man kan inte hjälpa att det ibland kommer konstiga tankar flygande.

När jag kom så hörde jag ett farligt skrikande och undrade vad som hände och vilket barn det var som lät, behövde inte undra så länge innan jag kände igen skriket :-) Mycket riktigt det kom från rum 5 och en vrålande Ludvig som låg på golvet för att pappa inte hade velat hjälpa honom med något (kommer inte ihåg vad han ville ha hjälp med). Vi har börjat att han måste försöka med vissa saker själv, för att vi måste se att han kan.
Det värsta var att medan han låg på golvet och skrek satt en förskräckt läkare och försökte kommunicera med Kristian. Läkaren frågade om detta var något som har kommit efter behandling men nej, vi har haft det så från och till hemma innan också. Det lustiga är att det kan svänga på sekunder. Läkaren sa att de inte hade hittat något på urinodlingen och inget på teststickorna men hans temp hade stigit något, 37.4 så det är ingen feber men det kan vara tecken på att något är på gång. Det kan vara en infektion annars så finns det ett virus som kan sätta sig på urinblåsan som ska vara mycket otrevlig och smärtsam men de kan inte veta vad det är ännu. Jag berättade för honom att det verkar som om Ludvig har svårt för att hålla sig, när han blir kissnödig så är det akut och på nätterna klarar han inte att hålla sig så nästan varje natt händer det olyckor och det har det aldrig gjort tidigare. Läkaren sa direkt att de symtomen tyder på infektion så han satte in antibiotika, en sort som tar både virus och bakterier, allt i förebyggande syfte. Tur är nog det för nu ikväll när han kissade så skrek han av smärta och så klagade han att det gjorde ont i ryggen, ryggen kan bero på annat men annars är det njurarna.
Fortfarande har vi inte fått någon tid till tandhygienisten och det verkade irritera läkaren, han vill gärna att allt ska gå fort, positiv egenskap hos läkare :-) Läkaren smög ut och flinade lite och sa att jag smiter nu så får ni ta hand om han där nere :-) Mitt svar var att ja vi har en del att jobba med, även psykologer och kurator :-)

När Ludvig hade varit på toaletten så skulle han släcka och då såg jag hur han letade efter ljusknappen, man märker så tydligt att det är svårt för honom att hitta, ser riktigt hur han trevade. Det ligger en sladd på golvet som tillhör tv:n och den måste man gå över när man ska till dörren, även där ser man hans problem, han lyfter foten högt och ändå så händer det att han snubblar över den för att han inte kan mäta avståndet. Kan vara därför han beter sig som ett odjur när vi kommer ut i matsalen när där är många. Han vet kanske inte hur han ska hantera intrycken, vem vet...

Till eftermiddagsfikat hade Carina i köket bakat goda Cupcakes med små spindlar på. Spindlarna hade hon gjort av små maränger som hon hade spritsat med choklad. Fick en del recept av henne och en hemsida där man kan beställa roliga kakformar, strössel, marsipan och allt vad som nu kan behövas vid bak. Jag roade mig i eftermiddags med att kolla på den sidan och drömma om vad jag ska baka när vi flyttar hem igen :-)
Nu är det snart dags för fredagsmys i härliga soffan och idol på tv:n som hänger i taket.
Nu är det snart söndag och lillskruttans födelsedag och barnen ska få ses, underbart.
Ha en skön helg alla...
Har lagt in lite bilder i tidigare inlägg.