Tjugosjunde dagen

Har egentligen inte så mycket nyheter att skriva men gör ett litet inlägg ändå.
Natten var lugnare eftersom Ludvig somnade om efter kissepauserna under natten. Visst var det spring på rummet men det hör till.
Pratade med nattsköterskan på kvällen när hon var inne och fixade till hans dropp och då berättade hon att ju fortare kroppen börjar tillverka blodkropparna själv desto mindre är risken för svårare biverkningar och följdsjukdomar så hon höll med de andra att Ludvig återhämtar sig bra.
Lite tråkiga men väntade resultat var att totalvärdet av de vita blodkropparna hade sjunkit lite till idag, från 0,27 till 0,25 och det är de som måste ligga på 0,5 för att isoleringen ska släppas. Det är inget ovanligt att de sjunker lite men för övrigt så låg det andra som det skulle och de ser en förändring på väg upp. Han har inte fått några trombocyter sen förra helgen, inte heller något blod men just när det gäller trombocyterna så berättade läkaren att de lever bara 5 dagar i ens kropp så även där ser man en förändring på Ludvig, även om de sjunker lite så är det inte så drastiskt att han behöver få nya utan hans kropp producerar lite själv (om jag nu har tolkat det rätt).
Idag var det riktigt busväder så vi brydde oss inte om att gå ut, Kristian tvättade Ludvigs overall igår men den hade inte torkat så jag tar med den imorgon så kan vi gå ut oavsett väder.
Jag körde hem redan vid tre-tiden för att få lite mer tid med Nora. Känns inte alltid så bra att hon är på dagis hela veckan och sen på helgen är det farmor och farfar eller mormor och morfar som har henne.
Har vi tur så kanske vi snart får lite permission och våra barn får ses igen, det skulle betyda så mycket för dem båda två. Det märks på Ludvig nu att han saknar allt det vanliga, han säger mer ofta nu att han saknar hemma och så blir han ledsen en stund. Idag igen sa han att han hade lite hosta och var lite förkyld men hoppas få komma hem när det är borta :-)
Ludvig pratar mycket om dagis, kompisar och skola nu, han oroar sig över vem han ska sitta bredvid när han börjar skolan, om vem som ska åka skolbussen osv. Tänk vad mycket det rör sig i hans lilla huvud, han förstår så mycket mer än vi anar. Vet nog att det är svårt att komma in i en grupp när man har varit borta ett tag men det är saker vi får ta tag i sen. Är vi bara hemma och har varit hemma ett tag så kan vi träffa kompisar igen, bara alla är friska och inte så många i taget.
Tänk, på måndag är det fyra veckor sedan som vi lades in med honom. Hjälp, var har tiden tagit vägen??
Malin, Ludvig hoppas också att ni snart kan ses och leka igen. Har vi tur så kommer han snart hem och om alla är friska och krya så kan vi säkert, om inte annat ses ute på en lekplats och leka. Ha det så jätteskönt i Turkiet och kanske när ni kommer hem så är Ludvig hemma eller så dröjer det nog inte så långt därefter.