Sjuttonde dagen

Tänk, det är dag 17 idag på sjukhuset och nästan en vecka sen transplantationen.

Idag när jag kom till sjukhuset så kom Kristian ut i slussen och sa att det inte var så bra med Ludvig, hans ena arm och fingrar hade svullnat och läkaren hade varit och tittat på det och om det inte la sig så skulle de bryta isoleringen för att ta honom till en röntgen men som tur är har det lagt sig under dagen men nu ska de mäta hans armar några dagar för att se vad som händer. Hans CRP hade höjts ganska mycket nu så en infektion är där i kroppen men de vet inte vad det är så de har satt in en allmän antibiotika så länge och så har de tagit en massa prover som de ska göra odlingar på. Inga tabletter gick ner i morse så nu får han all medicin intravenöst, de säger att han har fruktansvärt ont.
Vi ser hur jobbigt han har för att svälja och där är en massa slem i mun och hals och idag sa läkaren att så är det hela vägen hos honom.
Vi försökte få i honom något att äta, en sköterska hämtade vaniljyoghurt och en macka men det passade inte och sen så fick han en piggelin och den åt han faktiskt om än med mycket stönande efter varje tugga men hela slank ner trots att vi sa till honom att han inte behövde äta upp den. Vid ett tiden skulle vi äta lite och då började Ludvig stöna ganska rejält och han började frossa så hela han skakade. Som tur var så kom det in en sköterska som skulle kolla medicin så hon både hörde och såg Ludvig. Hon tyckte att andningen lät konstig så hon sa att det var bäst att tillkalla läkaren och medan vi väntade så tog hon kontroller och när hon skulle mäta syresättningen så fick hon ingenting alls utan byte finger utan resultat. Vi såg på henne att hon började bli nervös (skönt med mänsklig personal) och hon tog fram syrgasen men innan det var klart så hade Kristian fixat till mätaren på fingret och det började tuta. Syretillsättningen var bra men pulsen var uppe i 171, ganska hög puls. Blodtrycket låg på vad det skulle och läkaren kom in och tittade till honom. Han sa att det säkert var febern som var på väg upp och eftersom han är svag så gjorde det ont i hans muskler när han frossar och då blir andningen tung. De gav honom lite extra kortison för att lugna ner honom och det lät inget konstigt på andningen när läkaren undersökte honom. Han sa att de hade väntat på febern eftersom CRP:t stigit långsamt och det var att vänta. Glädjande är att leverprovet hade sjunkit till idag.
Läkaren sa också att nu är det sex dagar sedan transplantationen och allt går enligt planerna och att det kanske är 4-7 dagar kvar som han kommer att ha så ont men han tyckte det var jättepositivt att han ätit en glass idag, det är en vändning. Han var även nöjd med cellerna Ludvig hade fått, 5 miljoner celler var det i påsen och det är många och det är jättebra. Det kan också öka chanserna till snabbare återhämtning. Ludvigs blodvärde var nere på 79 idag och gränsen går vid 80 så idag fick han en påse blod.
Det är egentligen enormt vad mediciner den lilla killen får, igår hade han fått en allergisk reaktion på morfinet så nu får han förebyggande innan han får det, han får någon medicin i förebyggande för att slippa må illa osv. Så till nästan varje medicin han får så får han en för biverkningar. Ludvig sov nog i två timmar när han hade haft frossan och sen när jag åkte hem så satte han sig och spelade lite datorspel. Skönt att se honom av sängen även om det bara är korta stunder i taget. När han vaknade efter sin tupplur så satt han i mitt knä och pratade, det han har snöat in på nu är att vad händer om det brinner på hans rum, får han komma ut då??
Pratade med Kristian ikväll, han hade ätit pizza som Ronald McDonald bjuder på varannan onsdag men Ludvig hade nobbat pizzan och tro det eller ej men han hade frågat efter ett knäckebröd :-) och han fick det och ÅT det. Hade ni gjort det om hela er mun och hals hade varit full av blåsor och sår, tveksamt tror jag. Vet inte om det är för att han är slemmig som det är lättare för honom med något hårt för då blir det inte gegga i halsen. Vet faktiskt inte men det är ett framsteg att han åt något.

Mormor och morfar hade varit och hämtat Nora på dagis och vad hände när de kom hem, Nora började klättra i trappan eller rättare sagt hasa sig i trapporna och eftersom då vi har trillat tillsammans i trappan två gånger så är det satt sandpappersliknande halkskydd på trappstegen och då idag när Nora hasade sig så halkade hon och skrapade läppen och under läppen så hon kommer nog att ha en fin fläskläpp imorgon. Tråkigt nog så ville hon inte gå i trappan själv mer idag, hoppas det är övergående för jag tycker det är så skönt att slippa bära henne.

När jag kom hem så var här ett blomsterbud till oss, ska lägga in en bild när vi har fått hem kameran så vi kan fotografera den. Den var från Hyllie församling och personalen från Ludvigs förra dagis. Den var så fin och värmde så mycket, tack så jätte mycket. Ludvig gick på kyrkans dagis innan vi flyttade till Tygelsjö och han började där när han var ett år, den yngsta tror jag att han var som hade börjat där. Han kunde inte gå då och han blev nog deras lilla maskot, tror jag man kan säga. Han var ofta eller nästan varje dag med inne på pastorsexpeditionen och hämtade posten och passade på att prata med personalen där inne. Han gjorde små böcker tillsammans med den präst som döpte honom och Nora så alla där har varit med Ludvig sen han var ganska liten.

När vi hade ätit middag så körde jag och Nora till Mobilia och träffade Patrik och så köpte vi ett par vinterstövlar till Nora. Bra att ha Patrik med sig för han betalade stövlarna till henne, han hade sagt det innan att han skulle göra det så det tackar vi jättemycket för.

Ojoj, nu blev det ett sådant långt inlägg igen, men det händer ju så mycket och vill ju få med så mycket som möjligt. Ni får läsa det ni orkar :-)
Nu är det snart dags för sängen. Godnatt alla...