Elfte dagen

Idag är det den stora dagen, dagen då allt ska vända och Ludvig ska få sin nya benmärg och byta blodgrupp. Fast innan det sker så har dagen varit ett äventyr för mig.
Natten var lika stökig som förra, Nora har hostat och haft sig så när klockan var halv sex hade jag tittat på klockan var tionde minut sen 4.30 och kände då att det var lika bra att stiga upp.
Klockan åtta var jag och Nora på akuten som bestämt sen igår. Jag sa till i luckan att om det kom mycket folk så ville jag inte gärna sitta i väntrummet med tanke på att sonen skulle få ny benmärg idag. Sköterskan var mycket hjälpsam och skickade in oss i ett eget rum direkt, allt för att slippa smitta. En läkare kom och tittade på Noras ben och kom sen fram till att det var lika bra att röntga bägge benen för att se så där inte var någon spricka. Klockan nio fick jag tid till och kom in direkt. Jag påpekade att jag hade en tid till vårdcentralen klockan 10. Nora är inte lika medgörlig som Ludvig när det gäller läkare. Fråga röntgensköterskorna :-) De fick kalla in en extra för att hålla henne, så vi var tre som höll och en som tog bilderna. Hon skrek som en stucken gris och kastade sig av och an och personalen var helt svettiga när det var klart. Den ena sa att om hon inte hade ont innan borde hon ha det efteråt, så hårt fick vi hålla. De sa att hon var stark som en oxe. Väl klar där så gick vi bort till akuten igen och kom in på rummet meddetsamma. En sköterska kom och fråga om när jag behövde sticka, så efter fem minuter kom läkaren och sa att det syntes inget på plåtarna men om hon fortsätter halta och vi märker att hon får mer ont så får vi komma tillbaks och så får de kolla höfterna och låren.
9.45 kom vi iväg från Mas och körde som galningar bort till vårdcentralen och var där någon minut över 10. Läkaren lyssnade på Nora eftersom hon hade hostat som hon gjorde under natten men det lät bra. Hon kollade öronen igen och det ena örat var rött och trumhinnan var utåtbuktad så det lutade åt öroninflammation. Man ger ju inte antibiotika till barn över två år vid öroninflammation om de inte är väldigt påverkade av det. På Nora märks ingenting ännu så läkaren var tveksam till att skriva ut medicin men med tanke på hur läget är så gjorde hon det i förebyggande syfte, för att inte riskera smitta.
Vi var klara med allt närmre 11 och då gick vi in till mormor och åt en macka och drack lite kaffe och sen gick jag till apoteket och hämtade ut medicinen.
Efter det körde vi hem till oss, mormor följde med för hon skulle passa Nora medan jag åkte till Lund.
Kom hit lite efter ett och idag är det isolering som gäller.
Jag pratade med Kristian vid 10 och då skulle de ner till lekterapin och väl där nere så började droppet pipa för det var slut så då gick de upp igen och mötte en sköterska som sa att, jaha då var det blå isolering för er nu. Hon såg besvikelsen hos Ludvig så medan de körde genom droppet så fick han gå ner o leka i ca 30 min.
Vad menas det då med isolering?? Kristian ser ut som en smurf i sina blåa sjukhuskläder, själv har jag skyddskläder på mig eftersom jag bara är på besök. Annars är det att den som bor hos honom måste ha helt rena kläder på sig, ska man utanför rummet så får man ta på sig en rock i "slussen". Innan man går in i hans rum tar man av rocken, tvättar händer noggrant och spritar dem. Alla saker som ska in i rummet måste spritas och tvättas av. Mat och dryck får bara stå framme en viss tid. Ludvig duschas och tvättas med en speciell svamp varje morgon, han byter lakan, kläder, tandborste varje dag. Det finns speciell ventilation inne på dessa rum, man får inte öppna några fönster.
När själva transplantationen sker är sagt från början kl 19 men det blev visst ändrat till vid 21-22 istället eftersom givaren har en annan blodgrupp och något måste filtreras från blodet innan det ges till Ludvig.
Om jag har förstått Kristian rätt så då kan man filtrerar bort 90% av det och 10% är kvar och utav det kan det påverka Ludvigs njurar men det har de koll på och kan då öka droppet på något sätt.
Ludvig hade sovit bra hela natten och har varit väldigt pigg idag men vill inte äta något speciellt. Jag var och köpte choklad för det var han sugen på men han tog ett par rutor sen var inte det gott. De säger att cellgifterna påverkar smak och lukt så det som har varit jättegott tidigare kan smaka helt annorlunda nu.
Eftersom transplantationen är så sent kommer jag inte att orka skriva inlägget ikväll utan ni får ge er till tåls till imorgon.
Det är ju faktiskt så också att även om det sker ikväll så lär det dröja innan vi ser om den sätter sig som den ska och ytterligare upp till ett år innan vi vet hur det påverkar sjukdomen.