fredag 9 oktober 2009
Tolfte dagen
Mormor sov över här eftersom jag kom hem så sent igår och då hade hon lånat Ludvigs täcke med Spiderman, så när Nora vaknade och kom ut till soffan i morse blev hon så glad och sa Uvi, Uvi men det var ju inte Ludvig.
Ludvig ringde vid 11-tiden för att höra om jag var vid parkeringshuset, då hade jag inte kört hemifrån ännu men jag frågade om han saknade mig så mycket. Svaret kom då, nä men du ska ha med smålego polispaketet :-)
Körde hem mormor och Nora till mormor och så körde jag vidare till Lund och var där efter tolv. Ludvig hade inte mått så bra i morse, magen spökade och lät konstigt. Kristian sa att han hade varit på toaletten fyra gånger innan frukost. Riktigt kass i magen nu. Han åt två knäckebröd till frukost, bättre än inget.
Läkaren kom in i eftermiddags och hade inget nytt att berätta, han hade fått veta att allt gick som det skulle igår. Ludvigs bajs hade blivit analyserat och det visade att han hade bakterier så nu fick han antibiotika (Flagyl) som han ska få tre gånger om dagen i två veckor.
Ludvig och Kristian byggde ihop legot och Ludvig lekte bra med det. Hans kommentar när Kristian reste sig från golvet för han var trött i ryggen var stå inte bara där, kom och sätt dig ner och hjälp mig. Det har blivit Kristians standardkommentar till Ludvig senaste veckorna eftersom han har stått helt orörlig tack vare droppställningen så nu utnyttjade Ludvig hans kommentar. Får börja akta sig vad man säger nu för han snappar upp allt.
Jag pratade med en sköterska i eftermiddags om att Ludvig var så pigg och vi kom då fram till att om det hade varit vi vuxna som hade fått den behandling som han har fått så hade vi nog inte suttit på golvet och lekt. Hon sa då att vi säkert inte hade ätit knäckebröd heller, måste riva i hans hals. Han är grym, han är så duktig, han är, ja det finns inga ord för honom.
Morfar vill gärna hylla Nora lite också, trots att hon är så liten så finner hon sig att vara utan den ena föräldern så superbra. Hon accepterar att det är olika personer som hämtar henne på dagis, hon är hemma hos olika personer nästan varje dag och gör det utan större protester. Olika personer, då menar jag mormor, morfar, farmor, farfar och grannarna men ändå...
Jag körde hem och hämtade Nora vid fem-tiden och så passade vi på att äta kvällsmat hos mormor och morfar och efter det körde vi hem så Nora fick sova.
Måste ju skriva att Nora sköter sin penicillin så kanon bra, första gången vi verkligen får i henne den.
Själv har jag hängt lite tvätt, tvättat lite mer och sen suttit och slappat i soffan till Idol och nu känner jag att det snart är dags för sängen.
Imorgon är det farmor och farfar som ska passa Nora medan jag är på sjukhuset. Jag är hos dem varje dag några timmar och sen ska vi byta igen med att vi turas om att sova där men just nu löser vi det så här medan Nora har sin hosta och förkylning, vill ju inte att Ludvig ska få nått av det.
Ludvigs citat idag, kan armarna prata med händerna??
En sista sak, hans (låtsas) kompis Max har varit med honom hela dagen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej!
SvaraRaderaDet är 2 fantastiska barn ni har! Det är klart att en sån här stor operation berör och drabbar hela familjen, även lilla söta Nora! Sin ringa ålder till trots förstår hon säkert att det är nåt stort som hänt, annars skulle livet inte se så annorlunda ut för hennes del! Vad skönt att ni har familjen så nära och att de kan hjälpa till så mycket som de gör! Ni har mycket att vara tacksamma för, inte minst för att transplantationen har gått så bra! Det är en stark liten kille som ligger där i Lund och han kommer säkert förvåna hela läkarkåren mer än en gång!
Fortsätter be för hans tillfrisknande! Så skönt att den biten är över även om det som du skriver är en lång väg kvar! Det går i alla fall på rätt håll nu!
Stor innerlig kram till er alla!
Annika K