söndag 4 oktober 2009

Sjunde dagen




Då har det nästan gått en hel vecka här och nu är det bara några dagar till själva transplantationen, på torsdag.
Nora vaknade redan klockan 6 så då tog jag henne med in till mig och så låg vi och mös till klockan var 7. När jag skulle byta på henne så var blöjan torr och hon kissade på pottan, andra dagen på rad nu.
Vi duschade och gjorde vid oss, åt frukost och sen tog jag ett tag med dammsugaren och fick upp all grus i hallen. Vid 10.30 stack vi iväg och handlade.
Hade pratat med Kristian och det hade varit lugnare inatt. Ludvig hade sovit till klockan 7 i morse.
När vi kom hem från handlingen så fixade jag lite lunch till Nora och sen fick hon sova middag. Jag passade då på att fixa fisksoppa som vi kan ha en dag här i veckan. Jag väckte Nora vid lite i två och så packade vi ihop oss för att köra hem till mormor och morfar så hon kunde vara där medan jag körde för att avlösa Kristian.
Mormor hade bakat kanelbullar för det är ju kanelbullens dag idag. Tänk att det finns en sådan dag...Jag fick en påse med mig till sjukhuset men jag hörde av Kristian att han och Ludvig hade varit med i köket och hjälpt till och baka kanelbullar här.
Jag kom vid tre-tiden och då hade de redan fikat och Ludvig hade fått sin andra dos av cellgift nr 2. Han är så otroligt speedad emellanåt, han skrattar hysteriskt av saker som vi inte ser för att sen i nästa sekund se ut som om han var på väg o somna, lite läskigt faktiskt men läkaren sa att det är ganska normalt av den ena medicinen, antingen kan man bli såhär eller så kan man bli aggressiv och då är det bättre att ha det så här.
Ludvig har tydligen pratat mycket om sin hjärtenalle, om att han är sjuk och att han ska sövas och behöver syrgas så nu i eftermiddags kom barnsköterskan in och lämnade av saker till nallen. Hon hjälpte till och sätta in slang i nallen, linda in hans arm och ben, satte plåster på huvudet och sen fick han ett plåster på ryggen för det får man när man tar ryggmärgsprov. Detta är inte allt utan sen kom hon med en droppåse som hängdes på Ludvigs droppställning men den påsen var till nalle så de kopplade in den i armen på nalle och så har hon skrivit på påsen vad det är för medicin nalle har, sockersöt, friskhet och busighet. Visst var det gulligt. Har tagit foto som jag ska lägga in sen.
De som jobbar här är nog speciellt utvalda, det krävs nog oerhört mycket av dem, tänk vad mycket de får se på en sådan här avdelning.
Nu ikväll var det pizza till middag, tjock pan pizza och ingen höjdare. Det enda Ludvig pratar om är korv, grillad korv, röda pölser, ja korv i alla dess former så jag tror jag ska köpa en paket röda pölser o ha här så vi kan koka till honom. Han åt en halv bit pizza och sen flirtade han med Linda så han fick ljumna pannkakor med jordgubbssylt istället.
När klockan var sju så snurrade ögonen och han sa att han ville borsta tänderna och gå och lägga sig så jag frågade sköterskorna om de kunde ta kontrollerna tidigare så han fick sova och det var inga problem. De som jobbar ikväll tycker så mycket om Ludvig o säger flera gånger, du är för söt...Han pratar ju oavbrutet med dem och berättar gärna vad de ska göra, han har ju lärt sig rutinerna nu vid kontrollerna. Imorgon ska han få ytterligare en ny medicin och då kommer det att sitta en sköterska med medan droppet ges för den kan tydligen ge typ allergiska reaktioner och då kommer de att genomföra kontroller en gång i kvarten och droppet ska ges på en period av 4-6 timmar så imorgon kommer vi att ha sällskap på rummet halva dagen :-) Den medicinen är den som slår ut immunförsvaret om jag har tolkat det rätt. Än så länge ligger hans värde bra så vi har inte hamnat i isolering ännu. De sa nu ikväll att vissa är nere i värdena till själva transplantationen medan andra inte är det så vi får väl se hur det blir här.

Till Malin som undrade över Ludvigs frukost. Här är typ en buffé så man kan välja vad man vill ha till frukost. Oftast äter Ludvig en rostad macka och idag drack han te med mjölk, undrar vem han har lärt sig det av :-) En dag var det nybakade scones, här finns yoghurt, fil, flingor, juice, ibland ägg, oboy, gröt, ja det finns lite av varje. Barnen får ha önskemål om vad de vill ha.

Karin, vilken underbar musik det är i MP3 spelaren. Sitter och njuter av musiken nu medan jag skriver. Ludvig var ganska speedad när han la sig och det gjorde inte saken bättre av att tv:n var på så jag stängde av den och satte på musiken istället. Tack så mycket.

2 kommentarer:

  1. Personalen låter ju helt underbar och jag tror som du att det är människor av ett särskilt virke på en sån plats.

    Vad roligt att spelaren kom till pass... jag la ju på lite av varje så tänkte jag att något nog skulle passa någon vid något tillfälle :-) Jag samlade ihop radioklippen till Julias kompis när hon blev opererad för skolios så kanske är de lite för poppiga... fast det är ju du och Kristian också!

    När jag läser dina inlägg tänker jag på vilken tur att ni (precis som vi) har mor- och farföräldrar i närheten som ställer upp i vått och torrt. Jag förstår att Nora söker andra trygga punkter i t ex Morfar när det är upp och ner hemma.

    När jag läste Annikas erbjudande om att laga mat påminde det mig om året jag var i USA - där var det så att när något oväntat tråkigt hände som sjukdom, arbetslöshet eller liknande, samordnade sig grannskapet (oftast genom kyrkan) och gjorde scheman för att laga mat, hämta barn, städa mm så att den som hade det jobbigt fick lite ro i sinnet. Att laga en extra portion är ju så enkelt men värt så mycket för den som får ta emot.

    Hoppas att nästa vecka också får bli så bra den kan för Ludvig och er.

    Kram från Karin

    SvaraRadera
  2. Va skönt att ni fortfarande slipper vara isolerade! :-) Det måste göra dagarna så mycket lättare för både dig, Kristian och Ludvig. Va fantastiskt att det finns personal som verkligen tar sig tid för att göra vistelsen så bra som möjligt! Det måste kännas skönt att det snart är torsdag och äntligen dags för transplantation. Vi håller alla tummar vi kan. Det kommer att gå bra, det finns liksom inget annat alternativ!

    Kramar från Linda

    SvaraRadera