fredag 22 januari 2010



Idag har vi mest tagit det lugnt, vi tog en tur till lekplatsen i en timmes tid.
Barnen fick åka lite pulka och sen så lekte de på lekplatsen. Det var ganska rått ute idag, jag gillar bättre när det är 10 minus o vindstilla än när det blåser och inte är mer än ett par minus.

Ludvig är grym på att prata, han pratar oavbrutet om allt. Det är inte alltid man hänger med i hans samtalsämne men...pratar gärna om gamla saker som har hänt tidigare och så är det självklart mycket om sjukhustiden, sövning, porten i bröstkorgen.
En dag när jag skalade potatis tänkte jag att jag sätter på mig hörlurar och lyssnar på en bok. Kristian var med Ludvig o Nora men så tröttnade Ludvig på att vara med pappa så han kom ut med honom till mig i köket och satte han på diskbänken och där rök min lugna stund med Stieg Larsson :-) Det var bara att ta av hörlurarna och lyssna på Ludvig o hans minne. Han berättade om var vi bodde när vi var i Västervik, vilken gata och vilket nummer. Jag själv hade då ingen aning om vilket nummer vi bodde på men han hade.

Häromdagen fick vi foto från Ludvigs dagiskompis Malin från gamla förskolan. Malins mamma Karin hade fotograferat dem båda när vi träffades strax innan vi blev inlagda.
Jag satte Ludvig i mitt knä under lampan för att han skulle se bra och när han såg fotot så sa han, vem är det? Jag svarade, men ser du inte, det är Malin ju. Han frågade igen, vem är han, jag svarade detsamma, men det är ju Malin. Så höll vi nog på en 5-10 gånger och till slut sa han, det kan ju vara jag. Jo alldeles rätt, det är du men vem är den andra på bilden? Han säger då, vad har jag på mig, jag svarar att du har en skjorta på dig och han säger igen, men vad har jag på mig, mina armband (åksjukearmbanden). Så på denna fina bild med två så söta barn så ser han sina åksjukearmband, otroligt.
Jag pekade på Malin och frågade igen om vem det var, han pratar bara om sig själv o sina armband, jag tystar honom och försöker få honom att koncentrera sig. Då kommer det, men vad har Malin på sig, ingenting, ingen tröja. Hon måste vara försiktig så att hon inte bränner sig i solen för hon har ingen solkräm :-)
Så slutsatsen av det hela, antingen har han hela tiden sett att det var Malin på bilden men varit så fokuserad på sina armband och inte kunnat förmedla detta eller så har han behövt den här tiden för att uppfatta bilderna på fotot.

Imorgon ska vi förhoppningsvis träffa Malin från Äpplet och det ser han så framemot. Och tala inte om Nora, vad hon ser framemot det. Vi började prata i morse och jag tror att han såg en bild på Malin och då sa han, kommer hon hit idag? När vi sa att hon ev kommer imorgon sken hela han upp. Det ska bli kul att se om han reagerar bättre denna gången när han träffar henne än förra gången precis innan jul.

1 kommentar:

  1. Jepp - vi är på! Jag ringer när vi har stigit upp och ätit frukost - då har ni väl varit vakna sedan länge :-) - så ser vi hur det funkar med tiderna för er? Malin ser också fram emot att träffa dem båda, och jag också!

    Kram fr Karin

    SvaraRadera