Intensiv dag

Jag och Nora körde till Mobilia nästan direkt när de öppnade. Vi var tvungna att fixa till Ludvigs glasögon, det är så att nästan varje gång han blir arg så är det brillorna som får ta stryk. Så det blir många besök på synoptik :-)
Vi gick inom en sväng på Malmborgs och vad låg där precis vid ingången om inte kokosnötter, något som morfar och Ludvig pratade om innan BMT:n men då fanns det inga att köpa så då var jag tvungen att göra det idag :-)

När vi kom hem så åt vi lite och Ludvig frågade om vi inte skulle ta bilen idag. Vi hade planerat att åka iväg en stund idag eftersom vädret var så fint och han blev överlycklig när vi tog på armbanden för då förstod han att vi skulle åka någonstans.
Vi körde ner till temalekplatsen vid Sibbarp, där vi har varit flera gånger tidigare. När vi väl var framme och inne på lekplatsen så insåg han var vi var och han sa, mamma var är vi, vi är ju på lekplatsen, på temalekplatsen.
Förra gången så var vi första på Vellingeblomman och tittade på halloween innan vi åkte hit, visst mamma. Han är grym med sitt minne, tänk om jag bara hade hälften av hans minne då hade jag varit glad :-)
Ludvig har en vilja av stål, han kämpar med saker som borde vara omöjliga men han vet att han har klarat det innan och ska göra det igen. Kan han inte det själv så är det okej med lite hjälp men klara det, det ska han. Jag tog honom med bort till klätterställningen och nätet som han har klättrat så mycket i innan. Han började försöka ta sig upp i det men behövde hjälp att hitta början av nätet. Sen börjar han klättra, jag ser att han har svårt att mäta avståndet och att han styr ut mot utanför nätet men jag flyttade hans händer och var bakom honom hela tiden och Kristian stod där uppe och tog emot honom. Han kom upp och var så glad och sen gick han bort till rutschkanan, det tog tid innan han hade kommit upp för kanten och satt sig ner för att slutligen kunna åka ner.
Efter trettio minuter var han kall och orkade inte så mycket mer men det gör inget, alla dessa små stunder för att minnas det som var innan är guld värda.
Vi åkte hem till morfar som slutat tidigt idag och så fikade vi där och Ludvig berättade stolt om sin kokosnöt och att den skulle öppnas innan han la sig ikväll.

Under hela middagen pratade han om kokosnöten så medan jag plockade undan disken så öppnade Kristian nöten med barnen och de fick slutligen smaka den.

Dagen var bra och innehållsrik och barnen somnade gott ikväll.

Har även pratat med två helt underbara personer idag, två stycken som verkligen är stort stöd och som vill Ludvigs bästa i framtiden och det är specialpedagogen på dagis och psykologen. I nästa vecka kommer säkert ett helt inlägg om bara vad som ska hända framöver för då har vi varit i kontakt med neurolog, kurator, psykolog och säkert specialpedagog både från habilitering och från dagis.