Utbrott

Har märkt att jag ofta skriver om att Ludvig får utbrott och jag kanske bör förklara på vilket sätt.

Vi kan ta idag tex, jag höll på med maten och Ludvig var under trappan och lekte medan Nora sprang omkring runt mig i köket. Jag höll på att skala morötter och då ville Nora ha en bit och givetvis så gick hon bort mot Ludvig och då såg han att hon hade nått. Då ställer han sig och tittar på sina händer o säger, jag får inget, varför har jag inget. Jag hade såklart morot till honom också men när jag då gav honom den då skulle han inte ha den. När jag tog bort den, då skulle han ha den och när han fick den då gillade han inte morötter, han var trött osv. Jag tog bort moroten igen och han gallskrek, när han hamnar där får man ingen kontakt med honom. Försöker man nå honom genom att sätta fram handen och säga stopp så har man tur så når man honom och då säger han bara, säg inte stopp. Har vi otur så kommer vi inte fram alls utan han bara skriker ännu värre, höjer vi rösten eller om vi tar tag i hans arm så kan han börja slå sig själv i huvudet. Ibland lyckas vi avleda honom genom att göra något annat, idag så tog jag med honom ut men det var svårt att få på honom kläderna men när han sen fick sina solbrillor och vi kom ut gick det bra. I riktigt stora utbrott så kan det hålla på från och till i upp till ett par timmar fast vi börjar bli bättre på att stoppa det. Det jobbiga är att det är aldrig samma taktik som fungerar och när man då har testat lite olika då kan det hela ha trappats upp.

När vi hade varit ute och lekt en stund så gick ju Ludvig in och lekte med Kristian och när jag och Nora sen kom hem efter att ha varit och handlat då var det kört. Då började han om igen med sitt tragglande om morötterna. Som jag sa till Kristian, får vi inte slut på detta innan maten då kommer vi att få en riktigt stökig måltid och det är vi så trötta på.
Jag försökte avleda honom med choklad, leka med hans lego men han bara tjatade om den tråkiga moroten. Till slut så tog jag honom med mig ut i köket, satte han på diskbänken (balansen är inte så bra att han kan stå på en stol) och skalade en ny morot. Tänkte ge han en sista chans, mycket riktigt så knöt han sin hand när han skulle ta moroten men då tog jag en bit och knastrade i hans öra och då tinade han upp och tog den och åt den.
Det betydde att vi redde denna situationen innan middagen och det hjälpte att han fick vara med och duka och vi alla fick en rofylld middag.