Jag tror lätt att det blir att det friska barnet kommer lite i skymundan av det sjuka barnet även om man försöker att ge lika mycket. Som det är nu så kräver Ludvig väldigt mycket, det är som om det mesta måste läras om från början och som jag har skrivit innan så är Nora väldigt duktig och klarar massor själv, vilket är tur.
Hon är duktig på att prata och att säga vad hon vill, hon har ett fruktansvärt humör och kör över de flesta :-) Inte så bra kanske men...
Idag när vi hade ätit lunch så ville Ludvig att vi skulle dansa och givetvis så ville Nora vara med så jag, Ludvig och Nora dansade medan Kristian gick ut och satte fast bilbarnstolen. Efter en stund så tröttnade vi på dansen och jag började plocka undan efter lunchen. Då hör jag från vardagsrummet, Ludvig säger till Nora, ska vi leka under trappan. Hon är inte snabb till att svara ja, jag stod i köket och funderade på om jag skulle gå in och hjälpa honom ut i hallen och in under trappan men det behövdes inte för när jag tittade ut så såg jag att Nora hade gått fram till Ludvig och tagit honom i handen och så gick de in under trappan och lekte. Helt fantastiskt att se, hon är ändå bara exakt två år och två månader.
Samma sak på morgnarna efter att de har tittat lite på tv och de ska in på rummet och leka då följer hon honom så att han kommer rätt, hon tar alltid hans hand så han kan hitta. Ligger det saker i vägen så kan vi ibland säga till henne att hon måste flytta dem för att Ludvig ska kunna gå förbi, tror hon förstår ganska väl att hans syn inte är som den har varit. Har sagt till henne att han inte ser så bra som vi gör och hon bara nickar.
När det är tv tittande och hon sitter i soffan när Ludvig kommer så flyttar hon sig så att han får sin plats, han måste sitta på samma plats alltid för att få bilden i rätt synfält så att han ser. Han v ar inte så gammal när han började med detta, vi förstod inte varför det var så viktigt för honom att sitta på samma plats men nu vet vi (har vetat ett par år nu).
Ska ju säga att det inte alltid är så, vill inte hon så blir det inte så heller. Ganska stark vilja har den lilla damen, envis och får man inte som man vill så skriker man. Har nog blivit ganska bortskämd sista tiden men det får man nog ta i en sådan här situation.
I eftermiddags tog jag Nora med mig hem till mormor och morfar så att hon fick bada, en nackdel med där vi bor, här finns inget badkar och vilka barn gillar inte att bada?
Nora njöt i badet och när jag kom in och tittade till henne så sa hon bestämt, morfar duscha mej sen :-) det funkade inte med mamma nej.
Mmmm. Det är med en viss bitterljuvhet den insikten kommer. Syskonen... Nora är fantastisk. Max bror Oliver har blivit en omtänksam och mycket självständig kille. Jag är glad att han äntligen börjar bli lite mer självisk. Syskonen får en hård livsskola de med. Men även de är starka och använder sina erfarenheter för att bli ännu starkare. Många är de gånger tårarna kommer för allt det där man inte klarar av att ge sina barn. Men du ska veta att din kärlek räcker hela vägen. Det är det enda som vi alltid har. Ork och tid tar slut ibland. Men kärleken, den brunnen sinar aldrig. Det vet barnen och det bär dem. /Annette
SvaraRadera