tisdag 26 januari 2010

Varför ska allt vara så svårt?

Idag har varit en riktigt stressig dag med massor av telefonsamtal och besök.
Det började med att jag körde och veckohandlade och då kom de från hemvården och tog Ludvigs prover. Idag tog de det provet som mäter de långa fettkedjorna för att se hur och vad som händer i kroppen nu efter transplantationen. Det kommer att ta tid innan vi får svaret eftersom det skickas till Stockholm för analys.

När jag kom hem så ringde jag till kuratorn, dels för att höra om en sak när det gäller vårdbidrag och sen för att höra om det här med avlösning i hemmet. Kuratorn som alltid är lika hjälpsam hade tips om avlösning, det hette inte avlösning utan det är något speciellt som finns att få i Malmö kommun. Man betalar en summa och så kan man få hjälp i hemmet, hon sa att hon skulle ringa och berätta lite och sen skulle de höra av sig för att boka tid för hembesök. Medan jag pratade med henne så ringde min mobil och då var det vår underbare psykolog så när jag hade pratat klart med kuratorn så ringde jag henne.
Jag hade tänkt ringa henne själv i eftermiddag för att höra om hon har möjlighet att följa med på ett möte med förskola, specialpedagog, rektor och biträdande rektor i nästa vecka. Hon ville mest höra hur allt var med oss och Ludvig och se om vi kunde ses en dag.
Psykologen ville gärna följa med på mötet och skulle försöka ordna så att hon var ledig den tid som mötet var.
Medan jag pratade med henne ringde den vanliga telefonen igen och då var det kuratorn igen som skulle meddela att hemservicen skulle ringa inom det snaraste.

Jag kopplade om telefonen och körde in till stan för att hämta mammas kusin Hjördis för att hon skulle komma till oss och träffa Ludvig och fika.
Ingen hemservice som ringde idag, de ringer kanske imorgon :-)
När jag och Hjördis kom hem så hade Kristian och barnen dukat inför fikan/lunchen. Det tog en liten stund innan Ludvig uppfattade vem som var på besök men sen så...då var han som vanligt.

14.30 hade vi möte med specialpedagogen från förskolan och då körde Kristian och Nora hem Hjördis och jag och Ludvig pratade med pedagogen. Hon var lite orolig först för hur Ludvig skulle vara men det var inte så farligt, han skrattar precis som innan, han ser likadan ut förutom frisyren och så har han växt lite, han pratar på precis som innan. Problemet är syn och hörselintrycken och koncentrationen. Hon körde hem vid fyra och då började jag på maten som var lagom klar tills mormor och morfar kom. De skulle nämligen passa barnen medan vi gick på mötet nere på skolan inför skolstarten till hösten.

Lagom klara efter maten så var det dags att ta på sig och gå på mötet. Det pratades och pratades och informerades. Det blir stora förskoleklasser, om alla tackar ja så är det 75 barn uppdelat på tre klasser. Puh, en riktig utmaning för Ludvig. Det är nu alla funderingar börjar, hur han ska fixa det. Han är fortfarande så pass klar och jätteduktig på rim, bokstäver och siffror. Han har stora svårigheter med annat som att hålla i penna, lägga pussel pga syn. Allt måste komma rätt i hans syncenter, vilket inte alltid är lätt att hitta. Vi går in med inställningen att han kommer att fixa detta med rätt hjälp, rätt lärare och mycket stöd. Nu kommer det svåra, att kämpa för att han ska få den rätta hjälpen och att vi ska hitta ett fungerande sätt för honom.
Kommer nog att ha svårt att sova inatt, mycket information från många olika håll idag. Jag får också för mycket i min hjärna och har svårt att sortera och jag är frisk. Vid dessa punkter tänker jag ofta på hur Ludvig då har det.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar