Tur är väl att det kommer fler år med påskfirande. Trots allt så har helgen varit ganska okej, vi har ätit påskmat, barnen har fått påskägg och presenter och vi har haft ett påskris ( enda påskpyntet) så vi ska inte klaga. Vi har fått tillbringa påsken tillsammans vilket vi inte visste från början eftersom vi inte visste om Ludvig skulle behöva vara inlagd helt och hållet.
Vi hämtade killarna vid 8,30 och så körde vi och köpte bullar med hem till frukost.
Efter lunch kom grannarna in på fika och jag hade bakat en rulltårta med blåbärssylt och grädde. När barnen hade fikat så gick de upp på barnens rum och Ludvig satt kvar där nere vid bordet och tittade stort. Då säger han, jag vill inte fika mer, när ska jag gå upp. Det var så roligt att höra han säga dessa ord, han hade full koll på att de andra barnen gick upp och han blev lämnad ensam kvar med oss vuxna.
Han gick upp till de andra och det fungerade hur bra som helst. Vilket framsteg, vi säger bara WOW.
Efter mellanmål gick vi ut en stund i trädgården och lekte och sen var det dags att åka till sjukhuset och få medicin. Hem och åt middag och sen var det dags för dusch och barnprogram.
Imorgon väntar en ny magnetröntgen på hjärnan (hoppas vi, om inte hostan och förkylningen stoppar det) och vi förberedde Ludvig på det nu i eftermiddags. Vi visade honom en bild med en röntgenapparat och han frågade direkt om han skulle vara vaken. När vi sa nej, att han skulle sövas skruvade han lite på sig men sen satte han igång och berätta om hur allt går till. Han är fenomenal på detaljer, att han ska åka sjuktransport för det gör man här i Malmö, i Lund är det i källaren och då åker man ingen transport, sen ska man träffa doktorn, narkosläkaren och sen tar man bilder inne i huvudet. Det värsta av allt är att han verkade nästan glad medan han berättade allt detta. Fast det kanske inte är konstigt, det är hans värld och han har gjort det ett antal gånger innan. De första gångerna när han skulle sövas så gav de honom lugnande innan men han blev så hög av det och skrattade åt allt. Den ena gången så tyckte läkaren att det var synd att ge honom det lugnande för det tar bort lite av minnet och eftersom Ludvig har ett sådant kontrollbehov så är det bra att minnas så de senaste gångerna har han inte fått det och det har gått hur bra som helst.
Nu sover Kristian och Ludvig på sjukhuset och så tar jag över imorgon efter åtta, då har jag hunnit med kaffe och frukost :-) och så är jag med på röntgen och rond osv. Röntgen är inte förrän 14,20 så det kommer nog att bli en dryg dag eftersom han inte får äta något efter klockan 7 imorgon bitti och med extra kortison kan jag berätta att han är ganska hungrig av sig.
På listan att göra imorgon, där är många samtal som ska ringas. Försäkringskassan, boka tid för byte av bildäcken, hudkliniken till Kristian eftersom hans psoriasis blossade grymt mycket nu när detta hände med Ludvig i förra veckan. Det är tur att vi har skrivit upp allt på en lapp för annars glömmer vi nog hälften. Minnet är kort men intensivt.
Kristian skulle ha börjat jobba i torsdags men nu eftersom Ludvig är inskriven på sjukhus och Nora inte kan vara på dagis så måste det ordnas läkarintyg så han kan vara hemma med Nora. Jag sa till om det på barnkliniken i torsdags men än så länge har vi inte sett något intyg. Får ta tag i det imorgon efter alla helgdagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar