Jag och Nora körde och hämtade killarna efter att vi hade varit på coop och handlat lite. Hittade Foppa tofflor till barnen, rosa till Nora med prinsessor på och svarta med Batman till Ludvig.
Vi körde hem och lekte lite i trädgården och sen fixade vi lunch och sen var det dags att sätta sig i bilen och köra till Lund. Ludvig var överlycklig över att det bara var han och jag som skulle köra för då fick han sitta i framsätet.
Vi fick parkering på tionde våningen i parkeringshuset och gissa vad, hissen var trasig så vi fick ta trapporna ner. Ludvig klarade det galant trots att han hade sina nya tofflor på sig. Han har blivit grym på att känna med tårna var han har trappstegen och var nästa steg kommer.
Uppe på dagvården så blev de lite sena men till slut kom sköterskan och tog de prover som skulle tas. Därefter kom doktor D, känns lättare när det är han, han säger mer i klarspråk än doktor A.
Det som man misstänker har hänt är att det har gått in bakterier i hans CVK, stafylokocker och de bildar ett hölje som inte antibiotikan biter på. Den tar de bakterier som är i blodet men inte de som är i slangen så när man då slutar med antibiotikan så aktiveras de som är i slangen. Så idag skulle man testa att ta död på bakterierna genom att spruta in saltsyra vilket gjorde att det ilade konstigt i min mage, saltsyra bär respekt med sig. De spolade först med koksalt och sen drog de ut lite blod för att se hur lång slangen var och sen sprutade de in så mycket saltsyra att det bara precis gick i slangen. Detta upprepades tre gånger och nu hoppas vi att de små rackarna inte stannar där inne. Skulle det vara så att han fortsätter få feber så måste de ta bort CVK:n.
Doktor D frågade om vi märkte några förändringar på Ludvig, om något har blivit bättre sen transplantationen.
Om vi säger som så, synen har blivit mycket sämre, motoriken har blivit sämre men dock bättre senaste tiden, hörseln har blivit sämre men bättre senaste tiden, talet har blivit sämre men bättre senaste tiden. Han sa att ibland så kan de skadade områdena bli bättre efter transplantation och jag sken upp. Tyvärr så brukar detta ske inom de sex första månaderna och det har det ju gått nu så...
Han tyckte att Ludvig gick bättre nu, han är skakig men går stabilare och det stämmer.
Vi får se vad magnetröntgen säger, de sa här på ronden att de kunde skicka in en neurolog som kunde gå igenom dem med oss eftersom vår läkare är borta denna veckan men ärligt talat så spelar det inte så stor roll, jag väntar gärna till vår läkare är tillbaka igen.
Det sa jag till doktor D idag, det känns alltid tryggast att få information av de läkare som varit med från början.
Jag pratade med honom om dokumentären som vi såg igår och han visste direkt vad jag pratade om. Han är grym, är så insatt i så mycket. Frågade även idag om när vi kan börja ta oss ut bland folk igen, inte så att sätta honom på dagis eller så men kanske ta med honom till en affär när det inte är som mest folk. Det tyckte han att vi skulle börja så nätt med nu, behöver kanske inte åka till Ikea en söndag men kanske Vellingeblomman en vardagsförmiddag. Så om nu inte Ludvig får feber under natten eller imorgon så kommer vi att åka någonstans. Har inte berättat något för honom ännu eftersom det är svårt att ta tillbaka något om det skulle bli ändring.
Ludvig var så superduktig idag när vi var i Lund, det tog lite mer än tre timmar och han var helt lugn hela tiden. Var tyst när jag bad honom, då satt han och tittade ut eller pratade med Hjärtils, vilken tur att han fick följa med idag. Vi var inne på avdelningen och hälsade på alla våra sköterskor och Ludvig kände helt klart igen dem, han skruvade sig lite generat så som han gör när han känner igen någon men inte vet hur han ska bemöta dem.
Nu är vi tillbaka på avdelningen i Malmö och de har satt ut den ena sortens antibiotika och den andra ska han ha troligtvis minst en vecka till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar