Idag kom då äntligen dagen då Nora fick gå på dagis igen, efter uppehåll sen den 2 november. Igår när vi hade släppt av halva familjen på sjukhuset så sa jag till henne att när du har sovit så är det dags att gå på dagis. Hon slumrade till i bilen och när jag lyfte ur henne så vaknade hon till och det första hon sa var, nu ska jag till dagis.
I morse var hon så uppspelt att hon inte fick i sig någon frukost, hon ville bara att vi skulle sticka (hon sa så, undrar om vi säger så ofta ).
Det hade gått jättebra idag, hon hade lekt och busat, ätit bra till skillnad från hemma men hon hade haft svårt att sitta kvar på stolen tills alla hade ätit klart men hon hade satt sig igen.
Vi missade vad klockan var så hon stannade tills efter mellanmål och när vi hämtade henne så ville hon absolut inte gå hem.
Ludvig var ganska sur när han upptäckte att Nora inte var hemma och när vi sa att hon var på dagis blev han lite nedstämd och frågade om inte han skulle vara mer på dagis.
Han fick följa med och hämta henne och hela vägen dit så fnittrade han lite och skruvade på sig, så som han gör när han vet vad som är på gång och när det är något som han gillar.
Det blev nog lite mycket intryck för honom med alla som var på dagis men han verkade vara nöjd. Nora sprang fram och kastade sig om hans mage för att krama honom när hon såg honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar