Igår lördag så bestämde vi oss för att åka och ha premiärfikan i pildammsparken, på Margaretapaviljongen. När vi hade parkerat bilen och gick in i parken så sa jag till Kristian, tror du att han är med på var vi är någonstans? Jag hann inte mer än avsluta meningen förrän Ludvig började skutta som en liten valp, spring, ska vi gå där? Han hade fått syn på trapporna som vi har gått i så många gånger förr. Vi gick dit och gick upp för dem och sen gick vi över kullarna, han är grym att känna sig fram med fötterna var han ska gå.
Vi åt lunch på Margareta paviljongen och bägge barnen åt superbra och var hur duktiga som helst. Första gången vi åt ute sen allt hänt med Ludvig och det gick så bra att vi vågar göra om det :-) Mormor var också med oss och lagom till glassen så kom även morfar till parken.
Vi körde hem och tog en kopp kaffe och gjorde vid oss för att sen gå in på kalas hos grannarna där dottern fyllde år. Vi var bjudna till klockan fem och Ludvig orkade till klockan sju och sen ville han gå hem. Kristian och han gick hem och tittade lite på fotboll och sen lekte de. Grannarna har köpt en supersöt liten hundvalp och vi lät Ludvig känna på den och rätt som det är så säger han, vilken söt liten katt :-), så pass dålig är synen.
Jag och Nora stannade kvar till efterrätt och kaffe och sen gick vi också hem.
Idag så kom Ludvigs kompis Malin och hennes mamma på besök, vilket uppskattas lika mycket varje gång. Även om Ludvig kanske inte leker på samma sätt som han gjort förr så finns det ett speciellt band mellan dem.
Vi var på lekplatsen och lekte och Ludvig klättrade, åkte rutschkana, gungade och klättrade lite till. Skrattade och verkade helnöjd med tillvaron, därefter gick vi hem och grillade och sen drack vi kaffe. Nora och Malin kommer också jättebra överens och de gick och satte sig i jeepen och genast så såg Ludvig det (hur han nu kan se det) och han blev så sur och började direkt, jag vill aldrig mer sitta i jeepen, får jag aldrig osv. Söta Malin gick fram till Ludvig där han låg och surade på golvet och sa, när vi har ätit kan du och jag, bara du och jag sätta oss i jeepen. Det lät så gulligt och när de sen hade suttit i jeepen så blev han på glatt humör igen.
Nu i eftermiddags kom mormor&morfar och Patrik och så grillade vi och åt middag tillsammans och nu ligger barnen i sina sängar och väntar på en ny veckas utmaningar. Patrik är på väg till jobb i Stockholm och ska nu vara borta i två veckor igen. Blir tomt utan morbror i närheten, barnen blir så glada när han kommer och busar med dem.
Lite syskonmys innan det är dags att sova i vars en säng. Syskonkärlek på hög nivå, vad hade de gjort utan varandra?
Tack för idag - trevligt som alltid! I bilen hem frågade jag Malin hur hon tyckte att det var att leka med Ludvig den här gången (jag tycker att det är viktigt att hon förstår att vi vet att inte allt är som vanligt) och då sa hon "Det var mycket roligare med Ludvig den här gången och han skrattade så på lekplatsen". Sen beklagade hon sig över att det inte var lekplatsen med den stora stenen som vi skulle till - jag hade inte sagt något till henne om det (Sibbarp) men jag tror att hon tycker att den är hennes och Ludvigs lekplats. Det var en så speciell gång när vi träffades där strax innan transplantationen.
SvaraRaderaJag tyckte att det var intressant att se Ludvigs fullt normala reaktion över att Malin och Nora satt i hans jeep. Han reagerade precis som vilken 5-åring som helst skulle ha gjort!
Fina bilder som alltid! Nu är Malin badad och lagd - jag väntar på att hon ska somna så ska jag och Katarina se ett avsnitt Grey's Anatomy. Peter är iväg och sportar.
Lycka till med veckan!
Kram fr Karin