Att testa...

Eftersom det verkar vara så svårt att få hjälp att tolka Ludvigs förmåga och oförmåga så måste vi själv testa på olika sätt och han själv testar på sitt sätt. Inte alltid så lätt men...

Eftersom vi har svårt att nå honom, att bryta när han pratar och att han lyssnar på vad vi säger så måste vi ibland försöka. Här hemma kör vi mycket med envägskommunikation vilket inte alltid är så givande.
Vi vet ju att han hör men inte hur mycket eller om det är hörseln eller hörselintrycken som inte fungerar.
Häromdagen så började han prata, prata om något av de ämne som han alltid pratar om och då tänkte jag att jag måste se om jag kan stoppa honom. Då började jag räkna på engelska, när jag gjorde det för tredje gången (med någon minuts mellanrum för att han skulle hinna ta in intrycken) då såg jag att han reagerade för han började le och skruva på sig. Då tar han Hjärtils (nallen) till sitt öra och säger, Hjärtils räknade faktiskt till tretton. Wow, jag lyckades, vilken glädje, det fungerar :-)
När vi säger till honom att det är dags för mat, duscha och borsta tänderna då reagerar han men om man börjar prata om något annat eller om det är andra personer som pratar med honom då är det precis som om han stänger av.
En dag satt han här och tragglade om sitt sjukhus, kanyler och plåster då började jag säga semester ett par gånger och fem minuter efter så nappade han och började prata om Legoland, dit vi ska på semester.

Hans sätt att testa är att försöka sig på nya saker varje dag och för varje sak han klarar så blir han så stolt och säger, titta jag kunde.
Idag var jag nere och fixade frukost och när jag var på väg upp för trappan så kom Ludvig gående, han hade själv hittat av sängen och lyckats ta sig ut ur rummet, wow vilken grej.
När det sen var bara han och jag hemma så satt han i sin koja och jag gick ner till disken och efter en liten stund hörde jag mumlande och steg. Jag rusade upp eftersom jag visste att jag inte hade stängt grinden till trappan, då hade han gått in i badrumsdörren och så sa han bara, den måste ju stängas och så stängde han den. Då var han på väg in på sitt rum för att leka.
Han har blivit grym på att knäppa sina jeans med haken, han tar själv av sig sina skor när vi kommer in, att ta på dem fungerar inte riktigt då han inte ser vilket håll skorna är på och det har han nog inte lärt sig känna sig fram till ännu. Visst allt tar tid men tid är det vi har så gott om så det är bara att låta honom försöka så länge han vill och kan.

Nu är det snart dags för Valborgsmiddag!
Helstekt fylld fläskytterfilé med ugnsstekta nypotatis, morötter och rödbetor. Barnens favoritefterrätt, chokladpudding med grädde.
När sen barnen har lagt sig så blir det friterad camembert och en film i soffan.

Ha en riktigt skön helg alla!